Guldsäljare hölls 36 timmar i hemlig källarbunker i Trujillo

Ett hyrt hus i ett bostadskvarter i Trujillo dolde en bunker: två och en halv meter lång, en meter bred, en ståldörr med digitalt lås, utan ljus och utan ventilation. Två syrgastankar stod inne för att den instängde skulle hållas vid liv. Guldfirmans anställde Jenss Lara, 31 år, tillbringade nästan 36 timmar därinne, enligt ett vittnesmål han lämnade till Perus åklagarväsen som El País tagit del av.

Män som utgav sig för att vara poliser stoppade hans pickup efter en kväll ute i stan, slog honom, tejpade för mun och näsa och körde honom förblindad över staden. När han bad om lindrigare handbojor skar de små snitt i hans bröst. Rösten i telefonen han fick mot örat hade redan gjort sin kalkyl: "För mig är det här uppdraget värt två miljoner dollar." När Lara försäkrade att han lämnat gruvbranschen år tidigare svarade den ringande att han följt honom länge — och att det "inte är mitt problem" om hans familj måste låna pengarna. En livbevisvideo gav fadern en tidsfrist, klockan åtta på kvällen, därefter lovade kidnapparna att börja lemlästla honom.

Trujillo, en nordlig stad med omkring en miljon invånare, har varit undantagstillstånd sedan 2024, hemsökt av mordkontrakt och utpressningsverksamhet drivet av gäng som Los Pulpos. Vågen av kidnappningar har flyttat skyddsekonomin ner från busbolag och gruvföretag till vanliga hushåll — lösensummor storleksbestäms nu efter vad en familj kan låna sig till. Det är marknadens logik i sin renaste form: gängen har gjort en prissättning av rädsla, och statens frånvaro har lämnat hela segment av ekonomin i deras händer.

Mot svar har staten erbjödit det brukade: symbolik. President Keiko Fujimori, vald i juni på ett brottsbekämpningsprogram, tillkännagav i början av oktober en enhetlig ledning som sammanslår försvarsmakten och den nationella polisen mot den organiserade brottsligheten. Veckor tidigare hade Peru anslutit sig till Washingtons säkerhetspakta "Amerikas sköld". Man kan notera mönstret: peruanska institutioner som misslyckas med grunduppgiften — att skydda sina medborgare — söker räddning hos USA, som givetvis agerar i eget intresse och inte i Perus. Nordamerikanska säkerhetslöften har sällan kostat amerikanarna något, men de binder mottagarlandet.

Undantagstillståndet i Trujillo har funnits sedan 2024 utan synbar förbättring. Det är ett återkommande mönster i Latinamerika: nödlagstiftning som förlängs i det oändliga, militär som dras in där polisen misslyckats, och en byråkrati som mäter framgång i tillkännagivanden snarare än i lösta fall. Medan politikerna skriver under pakta och utlovar enhetliga ledningar får familjen Lara fortsätta räkna på vad den kan låna — för det är där, i skuggan av en frånvarande rättstatsapparat, som den verkliga makten över vardagen numera utövas.