Amerikanska byråkratiläggningar avväpnas när granskaren OpenTheBooks räknar, beväpnade revisorer och pensionsexpeditioner tömmer arsenaler, medan DHS och ICE ökar vapenköpen till rekordnivåer

Bilder

zerohedge.com

I över två decennier har amerikanska förvaltningsmyndigheter utan någon uppenbart lagförande uppdrag — skattemyndigheten IRS, socialförsäkringsverket och småföretagsverket — i tysthet samlat på sig skjutvapen, ammunition och militärliknande utrustning. Utläggningarna har organisationen OpenTheBooks följt sedan de första sammanställningarna och uppdaterade senast 2023. Nu börjar pappersarbetarna avväpna sig, åtminstone delvis.

Granskningen omfattar närmare 70 federala ämbetsverk som köpte sådan utrustning mellan budgetåren 2024 och 2026, med sammanlagda utgifter på 1,4 miljarder dollar. Det intressanta ligger i sammansättningen. Under jämförbara perioder oktober till augusti lämnade icke-militära myndigheter 228 miljoner dollar budgetåret 2024 och 278 miljoner 2025 — men budgetåret 2026 ligger utgifterna till och med augusti redan på 531 miljoner dollar, drivna nästan helt av säkerhetsdepartementet.

Inom säkerhetsdepartementet steg utgifterna för vapen och ammunition med nästan 236 procent på ett år, från 60,8 till 204,4 miljoner dollar. Enbart migrationsmyndigheten ICE lämnade 57,2 miljoner dollar för vapen, ammunition, sprängmedel, skyddsutrustning och taktisk utrustning budgetåret 2026, mot 15 respektive 14,4 miljoner de två föregående åren — nästan en fyrdubbling. Kustbevakningens ökning beror till största delen på två kontrakt med Teledyne värt sammanlagt 61,9 miljoner dollar för mörkerseenssorer på dess helikoptrar.

Utanför säkerhetsdepartementet ser bilden annorlinda ut. De myndigheter som en gång skandaliserade — beväpnade revisorer och förmånsadministratörer — visar tecken på neddragning. Energidepartementet, som lämnade runt 1,5 miljoner dollar per år för ammunition, granater, skydd och mörkerseende budgetåren 2024 och 2025, satsade 40 miljoner dollar på obemannade flygplan för sin kärnsäkerhetsförvaltning men skar ner på det mindre. Arbetsmarknadsdepartementet, energidepartementet och miljömyndigheten redovisar ökningar; det breda förvaltningsapparaten gör det inte.

Mönstret är bekant för den som studerat hur institutioner beter sig under uppsikt. Byråkratisk beväpning växte i tjugo år därför att pengarna var någon annans och ingen räknade pistoler. I samma stund som upphandlingen granskas post för post är handfeuervapnen det första som försvinner — medan myndigheterna med ett verkligt lagförande uppdrag tar hand om resten. Det är en läxa som också är värd att fästa vid i Sverige, där myndighetsutövning traditionellt koncentrerats till polis och tull men där gränsdragningen ständigt prövats. När skattefinansierade organisationer inte bär kostnaderna av sina egna beslut utan kan lasta dem på allmänheten, växer de — tills någon börjar räkna.