Donald Trump hävdar att USA gör en förmögenhet på höga oljepriser

Bilder

×

Centuries On: The Elysee Palace is Both the Centre of French Power and a Focal Point for its Contestation timesnownews.com

Donald Trump uttalade vid ett sammanträde i Georgia att USA i praktiken gör ”en förmögenhet” på de höga oljepriserna. Han försäkrade publiken att de globala förutsättningarna tillåter amerikanska producenter att dra stor nytta av krisen. Trots rådgivning från sina rådgivare, som varnade för att han skulle bli kritiserad för att ignorera de höga kostnaderna för konsumenterna, valde han att belysa hur kaoset i Persiska viken har lett till att transporterna omdirigerats till producenter i Texas, Oklahoma och Louisiana.

De ekonomiska siffrorna bekräftar den politiska narrativen. Den nationella genomsnittspriset för bensin nådde cirka 4,29 dollar per gallon i slutet av oktober, vilket representerar en ökning på cirka 40 procent jämfört med året innan. Denna ekonomiska verklighet står i skarp kontrast till det politiska resultatet: En omfattande undersökning visar att majoriteten av väljarna ogillar Trump’s hantering av bränslepriserna, ett ämne som presterar mycket sämre för honom än någon annan politisk fråga. Denna motstridighet mellan ekonomisk vinst för vissa aktörer och konsumenternas börda har blivit en central kritik.

Den strukturella dynamiken bakom denna situation är fundamental. USA är en nettoenergiexportör, och det globala energikaoset omvandlar därmed ekonomiska kostnader från europeiska och asiatiska konsumentmarknader till amerikanska producenter, det amerikanska finansdepartementet och de republikanska oljestaterna. Europa betalar en sorts krigspremie för konflikter som inte ens är dess direkta intresse. Om Irans hot att utöka sina angrepp från oljetankrar till kritisk digital infrastruktur, såsom AI-system och undervattenskablar, skulle denna ekonomiska premiestrukture flyttas från bränslesrörelsen in i den digitala ekonomin.

Trump valdes alltså att ignorera de traditionella politiska incitament som skulle få honom att tystna, och istället framställa de ekonomiska realiteterna. Detta belyser hur de globala maktdynamikerna fungerar: de utnyttar internationell instabilitet för att stärka inhemska ekonomiska intressen och institutionella strukturer, ofta utan hänsyn till de externa kostnaderna för internationell stabilitet.