Elvis Presleys rättighetsinnehavare stämmer Anthropic för 274 låtar i Claude-modellerna

Bilder

×

‘The defendant … has built its entire business model based on copyright infringement at a scale never seen before,’ the lawsuit says. Photograph: Universal Pictures. All Rights Reserved./PA theguardian.com

Elvis Presley performs in 1955. nbcnews.com

Elvis Presley performs circa 1975.Fotos International / Getty nbcnews.com

‹ ›

Konflikten mellan upphovsrättens gamla guldålder och den generativa artificiella intelligensen (AI) tar nu en konkret form. Authentic Brands Group, företaget som äger de kommersiella rättigheterna till Elvis Presleys namn, likhet och musik, har stämt företaget Anthropic. Anklagelsen rör 274 av Presleys verk, bland annat ”Can't Help Falling in Love” och ”All Shook Up”, som enligt gruppen använts för att träna Anthropics Claude-modeller utan licens eller ersättning. Stämningen, som stöds av andra rättighetsinnehavare och arvtagare till katalogerna, kräver upp till 150 000 dollar i skadestånd per verk – totalt 41,1 miljoner dollar – utöver ett permanent förbud mot fortsatt intrång och ett krav på att alla olagliga kopior ska förstöras.

Anklagarna hävdar att Anthropic har ”byggit hela sin affärsmodell på upphovsrättsintrång i en ofattbar skala”. Anthropics svar är kort och formellt: ”Vi ogillar påståendena och avser att försvara oss fullt ut.” Denna typ av juridiska prövningar har dock inte skett i ett vakuum. Anthropic har tidigare slutet ett uppgörelseavtal på 1,5 miljarder dollar med författare i ett fall rörande piratkopierade böcker som använts i träning, vilket utgjorde den största uppgörelsen i amerikansk upphovsrättshistoria. Utöver detta har stora musikförlag som Universal Music, Sony Music Publishing och Warner Chappell inlett liknande stämningar mot företaget under det senaste året.

Det som särskiljer detta specifika fall är bevisningen som presenteras gällande AI:ns output. Frågan om det räcker att mata en modell med upphovsrättsskyddat material för att det ska utgöra intrång har ännu inte fått ett definitivkt beslut i domstol; de fall som borde besvara frågan har hittills lett till uppgörelser. Denna stämning dokumenterar dock vad som faktiskt genereras: När Claude nyligen har på begäran instruerats att skapa specifika Elvis-låtar för en ”modern publik”, har den levererat material som enligt stämskyarna har ”samma struktur, samma melodiska krokar återanvända med lätt omformulering, och hela uppsättningar av verser, refränger och bryggor”. Dessa motpart hävdar att detta går långt bortom att vara ”inspirerat av” och snarare utgör en reproduktion av det upphovsrättsskyddade verket, även om orden har bytts ut.

Frågan om hur man prissätter och licensierar det immateriella arvet i en AI-tidsålder är central. För stämskyarna utgör detta en möjlighet att omvandla licensavgifter för döda artisters kataloger till en ny och stabil inkomstström. För de stora teknikbolagen innebär fallet en fundamental utmaning gällande deras datainhämtningsstrategier. Med tanke på att Elvis har varit avliden sedan 1977, är inte det 41,1 miljoner dollar som är den enskilt mest intressanta variabeln. Det som kvarstår är en katalog, ett licensieringsföretag och en juridisk utmaning mot en maskin som kan framföra ens verk på begäran.