Surfare tog stormvarningen som inbjudan och red tre till fyra meter höga vågor vid Torö utanför Nynäshamn

Medan de flesta svenskar läste söndagens vädervarningar som en uppmaning att stanna inomhus, läste Petter Andreasson dem som en inbjudan. Han surfade vid Torö Stenstrand utanför Nynäshamn med ungefär tio andra, medan en storm svepte över stora delar av landet.

"Kaoset är en del av njutningen", berättade han för Dagens Nyheter. Vågorna uppskattade han till tre till fyra meter. SMHI mätte vindbyar på nästan 24 meter per sekund vid närliggande Landsort, med en lufttemperatur strax under 11 grader och vattentemperatur runt 10.

Torö är en av få platser längs den svenska kusten med djupt vatten ända in till land, vilket är det som gör stormvindar till surfbar våg. Andreasson, 43 år, började surfa vid 18-årsåldern och har surfat året runt i Sverige de senaste fem åren. Hans våtdräkt är sex millimeter tjock över bröstet, fyra över armar och ben. På vintern kan det ligga is på stenarna på vägen ner i vattnet, konstaterar han. Landets bästa surfstränder, enligt hans egen bedömning, finns runt Gävle och i Skåne.

Samma vädersystem slog ut elen för över 82 000 hushåll i Storbritannien, stängde järnvägslinjer och ställde in flyg — en händelse på röd nivå för varje myndighet som fick hantera den. För de få personer i tjock gummi vid Torö var det den bästa dagen under säsongen hittills. Ingen larmade sjöräddningstjänsten, och det är den tysta poängen i berättelsen: de resurser som normalt läggs på att dra upp stormturister ur ett vatten de själva valt att söka sig till, behövdes denna gång av människor som valde att stanna på land.

Det är en liten men talande bild av hur risk och ansvar hänger ihop. Den som själv går ner i stormen med sex millimeter neopren, tio års vana och en medveten bedömning av förhållandena bär kostnaden för sitt beslut — kyla, kast och stenar. Myndighetslogiken däremot tenderar att behandla alla som offer i förväg: vädervarningar, avspärrningar och räddningsinsatser utgår från den mest olyckliga räknaren, inte från den omdömesgilla medborgaren. När vädret var som värst fungerade det decentraliserade obedet bättre än någon centralt utfärdad checklista. Något att tänka på nästa gång SMHI:s varningar läses som befallningar snarare än som information.