Cindy Banda måste vänta med canceroperationen till december, En ensamstående mamma i Texas har redan betalat sitt årliga självriskbelopp för att undvika stora kostnader

Ett år efter att kirurger tagit bort höger bröst reste Cindy Banda från McAllen i Texas till ett cancercentrum i Houston, fortfarande osäker på om sjukdomen är borta. Från besöket kom hon hem med en bestämd önskan: boka rekonstruktionskirurgin till december.

Orsaken till just december är självrisken. Banda har under året betalat sin del av kostnaderna, så en operation i december ligger inom det belopp hon redan hunnit betala av. Hennes läkare sade att rekonstruktionen kan läggas till början av nästa år, möjligen tidigare om huden kring ärret slappnar av. I januari börjar räkningen om — då skulle hon på nytt skuldera de första 7 500 dollarna.

Banda, en ensamstående mor som försörjer tre egna barn och tre barn hon tog hand om efter sin systers död, har röstat på Donald Trump i samtliga tre valkampanjer, motiverat av sitt motstånd mot abort. Det senaste året har hon varit sjukskriven från sitt jobb som säljare av internettjänster, medan räkningarna fortsatte att trilla in — en bilbetalning på 1 300 dollar och ungefär 7 000 dollar i månaden för bolån, el, mat och två läckor i vattenledningarna. Parkeringen vid cancercentrumet kostade 8 dollar.

Även med sjukförsäkring via arbetsgivaren genererade operationerna, cellgiftsbehandlingarna och strålningarna egna kostnader. Två veckor efter läkarbesöket återgick Banda till att sälja Spectrum Wi-Fi på dörrknack. Hon har inte lyckats genomföra en försäljning eller tjänat provision sedan oktober förra året, efter sin biopsi och diagnos.

Kostnadstrycket för en ensamstående cancerpatient i USA är självklart, men det system som tvingar patienter att schemalägga livsviktiga operationer efter försäkringsårets slut är ingen slump. Det är den logiska utgången av en marknad där försäkringsbolag, arbetsgivare och sjukvårdsindustri förhandlar med varandra — och där patienten, som bärandes av risken, saknar både förhandlingsstyrka och insyn. Att ett land som ger sig ut som världens främsta inte förmår erbjuda sina medborgare förutsägbarhet i livets svåraste läge säger något om vilka incitament systemet faktiskt bygger på.

Pressen sträcker sig långt bortom McAllen. Omkring hälften av registrerade väljare beskriver sjukvårdskostnader som ett stort problem för sig själva och sina familjer, visade en Fox News-mätning i september — upp från knappt en tredjedel fyra år tidigare. En mätning från Associated Press-NORC samma månad visade att väljare litar nästan dubbelt så gärna på demokraterna som på republikanerna i sjukvårdsfrågor.

I januari börjar självrisken om, på nya 7 500 dollar.

För europeiska öron låter detta som en främmande värld. I Sverige finansieras cancervården genom skatten, och högkostnadsskyddet sätter ett tak för vad en patient kan behöva betala per år — taket ligger på drygt 2 500 kronor för sjukvårdsbesök och omkring 2 900 kronor för läkemedel. Det är folkhemmets grundidé i praktiken: risken delas kollektivt, och ingen behöver planera sin cancerbehandling efter kalendern. Att amerikanska väljare nu börjar vända sig mot sitt eget system är knappast förvånande; frågan är om politikerna, med sina kampanjfinansierade band till försäkringsindustrin, någonsin kommer att vilja ändra på det.