Mellanöstern

Israels ultrareligiösa får avgöra vem som styr efter tisdagens val

Ingen block väntas vinna egen majoritet, kärnan i koalitionsmatematiken är undantaget från militärtjänst som kostar staten 35 miljarder shekel om året, på nuvarande födelsetal utgör haredim en tredjedel av landets judar 2050

Bilder

Benjamin Netanyahu first become prime minister 30 years ago and has held the office for more than 19 years. Composite: Guardian Design/Getty Images/AFP Benjamin Netanyahu first become prime minister 30 years ago and has held the office for more than 19 years. Composite: Guardian Design/Getty Images/AFP theguardian.com
Gadi Eisenkot, a former army chief of staff and head of the Yashar party, delivers an address on the campaign trail. In an obvious reference to Benjamin Netanyahu, he has called for a ‘country without lies’. Photograph: Ilia Yefimovich/AFP/Getty Images Gadi Eisenkot, a former army chief of staff and head of the Yashar party, delivers an address on the campaign trail. In an obvious reference to Benjamin Netanyahu, he has called for a ‘country without lies’. Photograph: Ilia Yefimovich/AFP/Getty Images theguardian.com
Eisenkot shakes hands with Netanyahu at a swearing-in ceremony in Jerusalem in 2015 attended by the then defence minister, Moshe Ya’alon. Eisenkot has pledged to wipe out Hamas. Photograph: Menahem Kahana/AFP/Getty Images Eisenkot shakes hands with Netanyahu at a swearing-in ceremony in Jerusalem in 2015 attended by the then defence minister, Moshe Ya’alon. Eisenkot has pledged to wipe out Hamas. Photograph: Menahem Kahana/AFP/Getty Images theguardian.com
Itamar Ben-Gvir, centre, the leader of the Jewish Power party, on the campaign trail in Ramla. The far-right politician is calling for more Jewish settlements in the West Bank and harsh measures against Palestinians. Photograph: Amir Cohen/Reuters Itamar Ben-Gvir, centre, the leader of the Jewish Power party, on the campaign trail in Ramla. The far-right politician is calling for more Jewish settlements in the West Bank and harsh measures against Palestinians. Photograph: Amir Cohen/Reuters theguardian.com
Netanyahu campaign posters are put on display in Jerusalem. The prime minister is pitching the election as a choice between himself and the Arabs. Photograph: Kevin Coombs/Reuters Netanyahu campaign posters are put on display in Jerusalem. The prime minister is pitching the election as a choice between himself and the Arabs. Photograph: Kevin Coombs/Reuters theguardian.com
Sebastian Usher Sebastian Usher bbc.co.uk
Image caption, Ultra-Orthodox Jews have staged many protests against being drafted into the military Image caption, Ultra-Orthodox Jews have staged many protests against being drafted into the military bbc.co.uk
Image caption, The Haredi birth rate is higher than in the rest of Israeli society Image caption, The Haredi birth rate is higher than in the rest of Israeli society bbc.co.uk
Image caption, Protesters have blocked key highways Image caption, Protesters have blocked key highways bbc.co.uk
Image caption, Benjamin Netanyahu is relying on Haredi support which may not materialise Image caption, Benjamin Netanyahu is relying on Haredi support which may not materialise bbc.co.uk

Israel går till val på tisdagen i ett val som ingen allians väntas vinna helt, och de ultrareligiösa partierna står inför valet att avgöra vem som ska styra landet. Bakom koalitionsaritmetiken ligger statens äldsta kompromiss: befrielse från militärtjänstgöring för de ultraortodoxa judarna, haredim. Avtalet upprätthålls i dag genom stipendier för religiösa studier som kostar staten 35 miljarder shekel, ungefär 120 miljarder svenska kronor, per år.

Det är ett lärorikt exempel på vad som händer när en grupp lyckas förhandla sig till en ständigt förnyad privilegiering via statsmakten. Varken marknaden eller några andra aktörer bär kostnaden — den lycr på skattebetalarna, och de partier som fördelar pengarna får i gengäld en väljarbas som är lojal till det yttersta. Incitamenten är transparanta: ingen koalition har ett eget intresse av att avskaffa ett system som ger dess medlemmar livslånga undantag.

Benjamin Netanyahu, som blev premiärminister för första gången för tre decennier sedan och suttit på posten i mer än 19 år, behöver de ultrareligiösa partierna för att behålla makten. Hans främste utmanare är Gadi Eisenkot, tidigare stabschef i Israels försvarsmakt och son till marockanska arbetarklassjudar, som gick in i politiken för fyra år sedan och leder partiet Yashar med lösen om "ett land utan lögner" och amerikanskstilade mandatperioder för premiärministern.

Konflikten har nått gatorna. I början av oktober kom militärpolisen till Modi'in, staden halvvägs mellan Jerusalem och Tel Aviv där Eisenkot höll sitt valmöte, för att gripa en ung haredi som inte inställt sig till tjänstgöring. Ultrareligiösa män i vita skjortor, svarta hattar och långa kaftaner kom i handgemäng med poliserna. Tills nyligen var samfundet helt undantaget. Rabbinernas argument är överlevnad: armétjänstgöring skulle utsätta de religiösa studenter för inflytanden som drar dem bort från samfundet, och troheten mot traditionerna är, enligt dem själva, livsviktig för Israels och det judiska folkets fortbestånd.

Siffrorna pekar åt andra hållet. De ultrareligiösa utgör omkring 14 procent av befolkningen och har högre barnafödande än övriga israeler. Många står utanför arbetsmarknaden, uppväxta i ett separat skolsystem byggt på Tora och den hebreiska bibeln. Med nuvarande födelsetal utgör de en tredjedel av de judiska israelerna år 2050. Ett privilegierat undantag från en grundläggande medborgarskyldighet, staplat på 1940-talet när samfundet var en liten grupp förintelseöverlevare, skalas alltså upp till att gälla en tredjedel av befolkningen — med hela den kostnadsbilden.

Samfundet upplever att dess kontrakt med staten står under press, medan kriget i Gaza förblir olöst, våldet från bosättare ökar på Västbanken, och nationell säkerhet och ekonomin ligger högst på väljarnas förteckning. De mindre partierna väntas avgöra vem som regerar. Frågan är hur länge ett system kan bäras där en växande del av befolkningen tar emot statsbidrag utan att bidra — medan de som betalar också är de som soldater.