Tandvårdskedjor tar över lokala praktiker i Norrland
Uppköpen sker vid grundarnas pensionering när de har minst förhandlingsstyrka, vilket speglar en trend i hela den svenska välfärdsmarknaden, Scenariot gynnar storskalig logistik och central administration men riskerar att ersätta lokal närvaro med regionala driftsbeslut
Bilder
Assall Delavaran, vd Dentsmile, berättar att hennes tandvårdskedja kan tänka sig att öppna fler verksamheter i Norrland.Foto: Ove Öst
Ove Öst
När en tandläkare i en småstad i norra Sverige går i pension övergår mottagningen inte längre till en yngre kollega i samma hus. Den övergår till en kedja. Stora tandvårdskoncerner tar en allt större andel av den svenska tandvårdsmarknaden, rapporterar Sundsvalls Tidning, och köper upp lokala mottagningar i exakt det ögonblick grundaren lämnar — det tillfälle då säljaren har sämst förhandlingsposition och köparen störst makt.
Assall Delavaran, vd för kedjan Dentsmile, uppger för tidningen att hennes koncern överväger att öppna fler klinikerna i Norrland, där tandvårdsbristen är som störst. Geografien är ingen slump: bristen på tandläkare är det som gör uppköpen billiga och koncentrationen lönsam.
Mönstret är redan bekant från resten av välfärdsmarknaden. Samma tidning har tidigare rapporterat om hur Prima Vård och Doktor.se köpt nio av länets vårdcentraler, och ett fåtal koncerner dominerar den privata skolsektorn. Tandvården är i en mening den sista pusselbiten: här betalar patienterna fortfarande betydande belopp ur egen ficka, vilket innebär att intäkterna inte enbart beror på förhandlingar med regionen.
Det kedjorna tillför är inköpskraft på material, centraliserad administration och patientköer som följer varumärket i stället för den enskilda tandläkaren. Det de tar bort är ägaren som bor i orten, har ett namn patienterna känner igen, och som inte kan flytta mottagningen när demografin slutar fungera.
Högkostnadsskyddet takar vad patienterna betalar per år, så kedjornas vinst ligger i volym och logistik snarare än i prissättning. Det fungerar bra i Stockholm. I Norrland, dit Dentsmile nu blickar, är patienterna färre och mer utspridda — och kedjan, i motsats till den avgående grundaren, gör kalkylen från ett huvudkontor som kan stänga filialen igen om siffrorna inte går ihop.
Det är värt att notera att detta är en logisk konsekvens av hur den svenska välfärdsstaten byggdes om från 1990-talet och framåt. När skattefinansierad verksamhet öppnas för vinstintresserade aktörer utan att someier kräver lokal förankring följer kapitalet incitamenten, inte folkhemsidealet. Den som tror att nästa uppköpsvåg stannar vid tandvården har inte följt utvecklingen i övriga välfärdssektorer.