Colombias saknadssökarstyrka lär palestinska organisationer att söka efter försvunna personer under pågående konflikt
Den kolumbianska enheten, inrättad genom fredsavtalet 2016, arbetar utan att fastställa straffrättsligt ansvar, Medan den kolumbianska modellen centraliserar information, lider Gaza av brist på tekniskt stöd och koordinering för de över tio tusen sakerna
Bilder
Colombia teaches Gaza to search for its missing without waiting for the war to end
english.elpais.com
Vid ett symposium i Bogotá för att markera tio år sedan Colombias fredsavtal undervisade landets sökenhet för försvunna personer palestinska kollegor i hur man söker efter saknade utan att vänta på att kriget tar slut. Den palestinska nationella gruppen för övervakning av saknade personer uppskattar att över 10 000 människor är saknade i Gazaremsan och tror att över 8 000 ligger under rasmassorna. Gruppen har individuellt dokumenterat fler än 9 500 fall, varav 4 700 kvinnor och barn.
Colombias enhet för sökande efter försvunna personer (UBPD) inrättades genom fredsavtalet 2016 som en humanitär, utomrättslig organ. Eftersom den inte har i uppdrag att fastställa kriminellt ansvar kan sina sökanden fortskrida utan att vänta på domstolar — en konstruktion som prövats mot en konflikt som lämnat över 100 000 människor försvunna. Omar Al-Assouli, strategisk rådgivare vid FN:s utvecklingsprogram i Palestina, var i Bogotá för jubileumsmötet. "Första gången vi diskuterade den här frågan var det nästan omöjligt att börja arbetet", sade han till El País, "för folk tror alltid att man måste avsluta kriget eller ha ett fredsavtal innan man kan börja söka efter de saknade. Men kontakten med UBPD gav oss nyckeln."
Det som sprids är lika mycket en avvägning som en teknik. Eftersom enheten inte utdelar någon skuld kan den arbeta medan skottlossningen pågår, och de familjer den betjänar accepterar information utan åtal. "De behöver inte se de människor som fick sina anhöriga att försvinna hamna i fängelse", sade Al-Assouli om Gazas familjer. "Det de omedelbart söker är sanningen och information om dem."
De praktiska lärdomarna är mekaniska. I Gaza lämnar familjerna samma vittnesmål till olika organisationer och myndigheter, en upprepning som sliter på de sökande och sprider dokumentationen; den colombianska enheten centraliserar det den samlar in. I Colombia är de sökande till största del kvinnor, som arbetar under landets egen lag om skydd och stöd, och enheten har byggt vidare på deras arbete snarare än att ersätta det. Det Gaza fortfarande saknar, enligt Al-Assouli, är samordning, tekniskt stöd och mekanismer för att bevara information tillräckligt länge för att återchrävningen ska kunna börja.
Colombias fredsavtal fyllde tio år i månaden, och dess sökenhets arbetslast är fortfarande öppen. I Gaza är det arbete som är möjligt nu vittnesmålen; grävandet väntar på att bombningarna upphör.