NASA detaljerar sin ambitiösa plan för återvändande till månens yta

Bilder

×

Credit: NASA

Credit: NASA

Photo of Eric Berger arstechnica.com

The proposed lunar outpost would provide a continual human presence on the moon (Nasa) (PA Media) PA Media

NASA adopting Apollo’s urgency to build a moon base and land astronauts within two years independent.co.uk

‹ ›

Nasa lade på fredagen fram sin hittills mest detaljerade plan för att återföra astronauter till månytan, med första landning så tidigt som 2028 och en bemannad månbas i drift 2032 med regelbundna bemanningsrotationer. Detta meddelades vid en lång presskonferens på Kennedy Space Center.

Administratören Jared Isaacman framställde tidtabellen som en återgång till ett spel som rymdorganisationen redan behärskar. Apollotiden 1968–1972 skickade 24 astronauter till månen och landade tolv av dem, och samma program gick från Apollo 7:s nedstänk i havet till Apollo 11 på nio månader. Acceleringen handlar enligt Isaacman om att återupptäcka egen historie, inte om teknikbranschens trylledropp eller modeord i ledarskapslitteratur. Han beskrev det nya kapplöpet som ett mot Kina och medgav att det blir "mycket jämnare än det någonsin behövde vara" tack vare år av långsamt arbete. Artemis III, nu satt till nästa sommar, blir en två veckor lång övning i omloppsbana med dockning av landare från både SpaceX och Blue Origin. Artemis IV skulle bli den första bemannade landningen sedan Apollo.

Arkitekturen har ändrats väsentligt. Nasa avvecklade Lunar Gateway tidigare i år, vilket tog bort kravet på att SpaceX:s Starship skulle docka med Orion i en starkt elliptisk omloppsbana runt månen — ett krav som Space X:s ingenjörer pekade ut som sitt största problem redan i möten tidigt 2026. I den reviderade planen tankas Starship i låg omloppsbana runt jorden innan den dockar med Orion i hög omloppsbana. Blue Origins koncept undviker tankning mellan farkoster helt: tre överföringssteg, modellerade på Blue Moon Mark 1-landaren, ska skjuta Mark 2-landaren mot månen, med fyra uppskjutningar av New Glenn per uppdrag. Blue Origins roll är avgörande eftersom basplanen vilar tungt på just New Glenn — raketen som detonerade vid ett motortest i slutet av maj. Isaacman lovordade ändå företagets tempo: "Oavsett om de når december eller hamnar i januari slår de allas rekord."

Räkneexemplena kring tankningen är dock omstridda. Nasas säkerhetspanel uppskattar att omkring 22 tankflygningar krävs för att fylla en Starship. Elon Musk kallade siffran fel och hävdade att sex till åtta räcker. Nasa vägrade ta ställning, och Isaacman menade att Musks tal är möjligt men representerar farkostens "ultimata potential". Osäkerheten gäller även Starships lastkapacitet, avdunstning av kryogena bränslen i rymden och hur effektivt bränsle kan pumpas mellan farkoster.

Basen har dessutom en begränsning som ingen tidtabell kan förhandla bort. En komet eller asteroid på sex våningar höjd slog ned på månen 2024 och lämnade en krater omkring 220 meter bred och 43 meter djup — ett förlopp forskarna kallar ett gånger per seklet. Isaacman kallade det en tur i sammanhanget: mindre nedslag kommer att ske oftare. Månens yta saknar atmosfär som bränner upp inkommande stenar, och Artemis II-besättningen observerade blixtar från meteoroidnedslag när de passerade månens baksida. Fleeten av robotfordon ska kartlägga ytan innan modulerna ritas klart — "jag garanterar att vi behöver förbättra ytan", sade Isaacman.

På frågan om han skulle satsa pengar på en landning 2028 svarade han: "Vi satsar skattebetalarnas pengar." Ett anmärkningsvärt ärligt svar från en byråkrat — och en påminnelse om att när staten spelar med andras pengar blir tidtabellerna alltid mer optimistiska än verkligheten tillåter. Frågan är inte om månen återbesöks, utan vem som bär kostnaden för förseningarna: inte entreprenörerna, utan skattebetalaren.