Miguel Salguero Olivares döms för mordet på studenten Faith Hedgepeth i Chapel Hill 2012, 14 år efter dådet och nio år efter gripandet

En jury i North Carolina har dömt Miguel Salguero Olivares för mord i första graden, våldtäkt, sexuellt övergrepp och hemfridsbrytning – fjorton år efter att studenten Faith Hedgepeth blivit slagen till döds i sin lägenhet i Chapel Hill i september 2012. Olivares, 33 år, valde att inte vittna, och hans försvarare kallade inte en enda vittne. Juryn övervägde i sex timmar under två dagar.

Målet vilade i praktiken helt på DNA-bevis. Olivares greps nio år efter mordet – inte tack vare någon utredningsgenombrott, utan i samband med en kontroll för fyllerikörning, då det blodprov han var skyldig att lämna matchade spåren från brottsplatsen. Rättskemikern Erin Ermish förklarade att DNA från Hedgepeths kropp var 170 septiljarder gånger mer sannolikt att bestå av en blandning av hennes och Olivares DNA än av hennes och en okänd mans. DNA från romflaskan, som åklagaren pekade ut som mordvapnet, var 48,6 triljarder biljarder gånger mer sannolikt att härröra från de två än från två främlingar. En septiljard är en etta följt av 24 nollor – NASA uppskattar att hela universum innehåller ungefär så många stjärnor.

Försvaret anklagade utredarna för "tunnelvision" och hävdade att klienten inte var något monster, utan en nittonåring som haft frivilligt samlag med offret dagar före hennes död. Åklagaren Angela Garcia-Lamarca slog fast för juryn: "Det rättsmedicinska beviset skriker hans namn." Åklagarsidan antydde att Olivares kanske varit på en grannes grillkväll natten för mordet och återkommit rasande efter att ha gjort utfall mot de unga kvinnorna på parkeringsplatsen – utan att något vittne bekräftade teorin. Garcia-Lamarca medgav att juryn inte behövde tro på den för att fälla.

Hedgepeths rumskamrat Karena Rosario vittnade om att hon var berusad och illamående när Hedgepeth körde dem hem från en nattklubben omkring klockan två natten till den 7 september 2012, och att hon ringde en vän som hämtade henne – vilket lämnade Hedgepeth ensam. När hon återvände timmar senare fann hon kroppen. Obduktionen visade utbredda skallfrakturer och skärsår i ansiktet och huvudet, samt försvars skador på armar och ben. Särskild åklagare Lisa Coltrane sade till juryn: "Han slog henne tills hennes skallben sprack som ett ägg."

Fällandet kom alltså på den tidtabell som DNA-register och en trafikkontroll dikterar – inte på delstatens koldossiersektions. Nio år efter mordet kom träffen från ett prov Olivares tvingades lämna för ett helt annat brott. Det är värt att notera för svenska förhållanden: här är det ofta polisens egen uppklaringsförmåga som lovar att lösa gamla mord, medan det amerikanska fallet visar hur uppklaringen i stället blev en biprodukt av tvångsprovtagning vid ett annat brott. Systemet fällde till slut gärningsmannen, men inte för att det allokerade resurserna dit de behövdes – utan för en slumpmig kontroll nio år tidigare hade registrerat rätt person. Att döma från försvararens kritik var utredningen dessutom snävt fokuserad, och åklagarens egen teori om grillkvällen kunde inte bekräftas av något enda vittne. Juryn behövde den inte, konstaterade åklagaren själv – vilket väcker frågan hur mycket av det som presenterades i domstol som egentligen var bevis, och hur mycket som var story.