Trump-administrationen undantar kanadensiska varor från tullar

Mindre än två veckor före mellanvalen den 3 november meddelade senator Susan Collins från Maine att Trumps administration undantar en lista kanadensiska produkter från tullarna: plastlådor, lastpallar, förpackningsmaterial, kylutrustning, förslutnings- och etiketteringsmaskiner, film, folie och tångprodukter. Varken Trump eller Vita huset hade bekräftat undantagen vid publiceringen, och förfrågningar till administrationen förblev obesvarade.

Undantagen avser 50-procentiga tullar på jordbruks- och skogsprodukter, införda efter att Kanada drog sig ur handelsförhandlingarna i slutet av augusti. Collins, republikan i ett tufft omval, sade att Maines blåbärs-, potatis-, äppel- och tångodlare är beroende av kanadensiska leveranser som "antingen inte finns hos amerikanska leverantörer eller inte kan ersättas utan betydande kostnader". Hon tackade lättnaden till upprepade samtal med handelsrepresentanten Jamieson Greer och handelsministern Howard Lutnick; hennes uttalande nämnde inte presidenten. Beskedet kommer samtidigt som opinionsmätningarna ger demokraterna goda chanser till majoritet i båda kamrarna.

Presidentens egen linje om Kanada pekar i motsatt riktning. "Det finns inget de har som vi behöver", har Trump upprepade gånger sagt; i september tillade han: "Vi har allt." Den 28 september förutsåg han att Kanadas statsminister Mark Carney skulle avskaffa alla kanadensiska tullar inom några veckor, och berättade anekdoten med orden: "Sir, vi är ledsna." Carney, tillfrågad om spådomen dagen därpå, skrattade och avstod från att kommentera. I Michigan sade senatskandidaten Mike Rogers till NBC att han gärna ser handelskriget "avslutat".

Ottawa har under samma månader öppnat dörrar på andra håll. Som svar på handelskriget har Carney öppnat Kanadas ekonomi för Kina, Indien och Storbritannien, och nästa vecka ska han vid ett toppmöte i Montreal godkänna villkor som gör Kanada till Europeiska unionens första associerade medlem genom tiderna. Collins, som lovar att fortsätta pressa för "ytterligare lättnader" och ett bredare handelsavtal, möter Maines väljare den 3 november.

Bilden är tydlig: tullpolitiken drivs inte av någon sammanhållen strategi utan av valkretsintressen och valcykeln. När kostnaderna landar hos väljare i Maine justeras linjen omgående — medan Kanada, som bär konsekvenserna själv, rationaliserar sin handel bortom den amerikanska marknaden. Det är ett läxan i spelteori som Europeiska unionen bör notera: den som låter sig utpressas en gång, får betala igen nästa gång.