Kinas kvinnor vägrar föda trots statligt påtryckningar
Befolkningsminskningen är nu i fjärde året i rad och födelsetalen är historiskt låga, Xi Jinping uppmanar kvinnoorganisationen att 'ledda' kvinnor mot traditionella dygder medan myndigheter jagar 'extrem feminism', enbarnspolitikens döttrar är de första med examen och egen inkomst och använder den till att tacka nej: 'Politik om kvinnor görs aldrig för vår skull utan för statens'
Bilder
Chinese women seek to break out of traditional roles
english.elpais.com
Kinas befolkning har krymt under fyra på varandra följande år, och landet har nu registrerat sin historiskt lägsta födelsetal. Trots denna demografiska kollision står befolkningen i ett spänningsfält mellan statens önskemål och individens val. I en gränd i Peking förklarar kvinnor, som staten försöker övertyga till att föda barn, varför de vägrar att underkasta sig dessa krav.
Qin, 28, uttryckte detta med en viss cynism utanför en konsertsal i Wudaoying hutong. Hon förtydligade att hon inte vill ha barn, och att detta önskemål blir ännu starkare om hon känner sig pressad av myndigheterna. Den historiska enbarnspolicyn, som implementerades i slutet av 1970-talet, var ett instrument för statlig kontroll som genom mer än trettio fem år tvingade fram beslut genom avhopp, tvångsteriliseringar och övergivanden. Policyn först ändrades till två barn 2016, och sedan 2021 har myndigheterna aktivt drivit på tre barn. Xi Jinpings uppmaning till All-China Women's Federation 2023 att ”vägledas” kvinnor till att spela en unik roll i att främja ”traditionella dygder” är därmed inte en kulturell uppmanning, utan ett institutionellt försök att styra dem mot en viss demografisk utväg.
Qin och hennes vän Shao, båda 27 år, tillhör den första generationen kinesiska kvinnor med universitetsutbildning och egen inkomst – fördelar deras mormödrar aldrig hade. Dessa kvinnor utnyttjar sina fördelar fullt ut. ”Vid universitetet lär vi oss inte att utveckla kritisk förmåga, och feminism diskuteras inte heller. Vi måste utbilda oss själva,” förklarade Shao. Även om feminism inte är uttryckligen förbjuden, verkar det som att självständigt aktivt arbete för kvinnors rättigheter sker i ett allt snävare utrymme. Cyberspace Administration har under de senaste två åren riktat insatser mot vad myndigheterna kallar ”extrem feminism.”
I de stora städerna har kvinnor bildat egna nätverk där de delar erfarenheter och ifrågasätter de samhällskrav som ställs på dem. Lilith, 34, äger Half the Sky, en bokhandel för kvinnor i ett bostadsområde i östra Peking. Hon driver en kvinnofokuserad bokklubb, filmvisningar och kurser, även om hon kräver att deltagarna undviker politiska ämnen. Hon serverar dessutom en cocktail döpt efter Wu Zetian, den enda kvinna som nått att styra Kina som kejsarinna. Lilith påpekar att om hon vore man hade hennes familj stött hennes beslut att flytta till huvudstaden för att starta ett företag. ”Vi måste alltid bevisa oss mycket mer,” säger hon.
För Qin, som föddes under en tid då statens intressen styrde annorlunda, är slutsatsen tydlig: ”All politik som rör kvinnor är aldrig till vår nytta, utan till statens nytta.” Detta är en tydlig illustration av hur statliga incitamentsstrukturer och institutionella dynamiker definierar individens livsvillkor.