Polisen bygger stående apparat mot fientliga stater

Polisen bygger upp en stående apparat för att bekämpa fientliga stater. En granskning från SVT tillsammans med 16 andra europeiska public service-bolag, genomförd med Europeiska utsändarnas unions verifieringsnätverk Spotlight, har kartlagt 54 misstänkta ryska hybridattacker i Europa mellan 1 april och 15 oktober i år. Cyberattacker och påverkningsoperationer ingår inte i räkningen — endast fysiska aktioner: mordbrand, vapnade drönare, ryska bombflygplan nära Natos gränser. En tidigare SVT-EBU-granskning för perioden 2024–2025 identifierade 60 sådana attacker. De flesta nyligen rapporterade fallen inträffade i Polen, Rumänien och Lettland.

Polisens svar är institutionellt, inte tillfälligt. Magnus Roglert, nationell chef för polisens beredskapssektion, säger att stater använder kriminella nätverk för att utföra uppdrag i Sverige, och att polisen nu kör bemannade operationscentraler dygnet runt — nationella och regionala lägesrum där tjänstemän från olika specialiseringar delar information om händelser i realtid. Samma metod, enligt polisen, har visat sig mycket framgångsrik mot det dödliga gängvåldet. Specialiserade utredningsgrupper med expertis om hybridhot byggs upp över hela landet, och samarbetet med Säpo och Försvarsmakten har förstärkts.

Polisen har också skapat en brottskategori för fenomenet: 'brott mot samhällsviktig verksamhet' — sabotage av kraftledningar, telefonsändare, järnvägsspår, koncentrerat till energi- och transportsektorn. Roglert säger att dessa tidigare behandlades som isolerade incidenter, vandalism; nu läses de som systematiska. Mikael Frisell, generaldirektör för Myndigheten för civilt försvar, varnar för att framtida attacker kan involvera bomber, lönnmord och infrastruktursabotage. Helsingforsbaserade Hybrid COE rapporterar att attackerna blir våldsammare i takt med att gärningsmännen tar större risker. Försvarsmakten tillägger att attacker kan komma plötsligt till Sverige om Ryssland bedömer att det skulle uppnå ett önskat resultat.

Vad kartläggningen inte kan visa är motfaktumet: hur många av de 54 fallen som skulle ha registrerats som vanlig vandalism, eller inte alls, innan polisen och utsändarna började räkna dem under en ny rubrik. Siffran är en produkt av kategorierna lika mycket som av brotten. Roglerts egen formulering medger skiftet — samma apparat som jagade gängskytningar jagar nu stater, och samma tjänstemän avgör vilken av de två en bränd järnvägsknutpunkt var.

Sammanställningen är också, delvis, en produkt av de institutioner den täcker. Sexton public service-bolag och ett verifieringsnätverk tillhandahöll fallen; myndigheter kopplade dem till Ryssland. Den svenska polisen, vars budget och mandat nu växer med hotantalet, är både svarspart i kartläggningen och den instans som kommer att klassificera nästa datapunkter.