Polisens drönare patrullerar Södertälje dygnet runt sedan oktober

Polisens drönare har hängt över Södertäljes tak sedan den 19 oktober, första steget i en utbyggnad som så småningom ska omfatta hela Stockholms län. En tillståndsansökan, giltig till den 31 maj 2027, ger myndigheten rätt att flyga dygnet runt över stora delar av kommunen, rapporterar Nyheter24.

Drönarna fjärrstyrs från polisens kamerakontrollcentral på Kungsholmen. När ett larm om misstänkt brott kommer in kan en drönare skickas upp för att ge patrullerna en flygöversikt innan de framme. Emil Lidén, som ansvarar för verksamheten inom region Stockholm, sammanfattar det blint: drönaren är en kamera i luften, ögon på plats snabbare än en bil.

Polisen understryker att drönarna ska komplettera, inte ersätta, markpatruller, och att informationen ska leda till säkrare och mer precisa beslut. Liknande upplägg har redan provats i Malmö och Norrköping, och Stockholmsverksamheten ska byggas ut område för område.

Det som presentationen inte alls berör är den rättsliga grunden. Ett tidsbegränsat tillstånd som täcker stora delar av en hel kommun, dygnet runt, innebär kameror som kan se in på gårdar, genom fönster och över privat egendom — och tillsynen lämnas till samma myndighet som driver flygningarna. Det är en klassisk institutionell konstruktion: den som övervakar övervakar sig själv. Ingen extern granskningsmekanism nämns, ingen kostnad redovisas, inga kriterier för när verksamheten ska avslutas.

Tillståndsstrukturen talar sitt tydliga språk. Först tillstånd, sedan utvärdering, och expansionen är inbyggd i planen från dag ett. Det är samma mönster som vid kamerabevakning av torg och tunnelbanestationer: en tillfällig åtgärd mot akut brottslighet som visar sig vara omöjlig att rulla tillbaka, eftersom varje förlängning motiveras med att brottsligheten fortfarande finns — delvis just för att de underliggande orsakerna aldrig åtgärdas.

Det finns förstås ett realtikt argument för tekniken. Södertälje har haft allvarliga problem med gängvåld, och en drönare som kan ge patruller lägesbild på sekunder kan förhindra både brott och räddningsinsatser. Men incitamenten pekar åt ett håll. Polisen bär ingen kostnad för den integritet offras; den bär bara kostnaden för att inte utnyttja den teknik den redan betalat för. En privat aktör som installerade liknande övervakning över hela en kommun skulle ställas inför krav på samtycke, skadeståndsansvar och marknadsstraff. Myndigheten ställs inför ett tillstånd från en annan del av samma stat.

Södertälje är piloten. I maj 2027 vet polisen om verksamheten ska förlängas — och utbyggnaden till andra områden är redan planerad. Frågan svenskarna borde ställa sig är inte om drönare kan hjälpa polisen, utan vem som granskar granskaren, och vad som händer när ett tillfälligt tillstånd visar sig vara svårt att säga upp.