Läkarbrist gör luleåpsykiatrin till pappersverksamhet
Två av sju läkare tjänstgjorde på heltid från Rumänien, tidigare läkare kallar mottagningen den sämsta hon sett i karriären
Bilder
En tidigare läkare vid vuxenpsykiatrin i Luleå beskriver mottagningen som den sämsta hon sett under sin karriär, uppger Norrbottens-Kuriren. Läkaren, som vill vara anonym, pekar på läkarbrist, splittrad verksamhet och svagt ledarskap som de kännetecknande dragen hos den mottagning som tidigare gick under namnet närpsykiatrin.
När läkaren var anställd i Luleå arbetade sju läkare inom öppna vården. De flesta tjänstgjorde på distans från andra delar av landet, några från utlandet — två av dem heltid från Rumänien. Samtliga utom en i personalen arbetade på distans.
Bilden som framträder är en psykiatrisk verksamhet som formellt existerar men vars kliniska personal befinner sig fysiskt på annat håll. Distansarbete inom öppen psykiatri innebär att läkaren aldrig träffar kollegor, aldrig ser avdelningen och saknar den informella kanal där fel och missförhållanden kan lyftas. Varningarna om förhållandena kommer alltså först när den person som kunde observera dem har lämnat.
Regionen bär det formella ansvaret för bemanningen, men kostnaderna hamnar någon annanstans: hos patienterna som väntar, hos den kvarvarande läkaren på plats, och hos de läkare som slutar av utmattning eller ger upp. Ett ledarskap som fyller tjänster med distanskontrakt från ett annat land löser personalstatistikens problem på pappret medan den verksamhet det är tänkt att leda urholkas.
Det är en klassisk fördelning av incitament och kostnader: den som fattar besluten bär inte konsekvenserna. Regionens tjänstemän och chefer mäts på bemanningsgrader och budgetposters, inte på om patienten möter en läkare som faktiskt finns i huset. Under Folkhemmets tid byggdes den svenska psykiatrivården upp kring närvaro och kontinuitet; dagens modell bygger på att en siffra i ett system kan ersätta en människa i en korridor. Resultatet är en värdighetens illusion — verksamheten finns i organisationsschemat, men inte för patienten.
Rapporten från Luleå kommer samma månad som regeringen tillsatte en utredning av vården av ätstörningar efter kritik mot väntetider och regionala skillnader, och samtidigt som Inspektionen för vård och omsorg, IVO, inleder granskning av den specialiserade psykiatriska vården. Mönstret i dessa berättelser är konsekvent: granskningen följer på dokumenterade misslyckanden, den kommer sällan före.
Två av de sju läkarna i Luleås öppna psykiatri arbetade hela sina tjänstgöringar från Rumänien.