New Yorks stadsfullmäktige förbjuder hästskjutsar i Central Park efter 150 år

New Yorks stadsfullmäktige har förbjudit hästdragna vagnsfärder och därmed avslutat ett hantverk som bedrivits i Central Park i över 150 år. Förslaget antogs på torsdagen och ger branschen fram till juni 2028 på sig att avvecklas; borgmästare Zohran Mamdani väntas skriva under beslutet.

Lagstiftningen ålägger stadshuset att i april presentera en övergångsplan för de drygt 150 kvarvarande kuskarna, med arbetsförmedling, karriärrådgivning och utbildningsmöjligheter. Förvaltningen tillåts också överväga någon form av ersättning till dem som förlorar sitt arbete. En talesperson för borgmästaren uppger att arbetet med programmet redan påbörjats.

Kuskarnas reaktion har varit praktisk snarare än sentimental. Alexus Lawson, 28, växte upp med hästar och arbetade som ridlärare innan hon började köra vagn. Medet Fidan, 56, kom in i branschen från taxiförarjobbet efter att beställningsappar via mobiltelefon krossat taxemedalljernäringen — en påminnelse om att detta är det andra sammanhängande uppehållet som stadens regeländringar tagit ifrån honom. Kuskarnas fackförbund har lovat en omedelbar rättslig prövning.

Två av Mamdanis företrädare försökte och misslyckades med att avskaffa vagnsfärderna. Bill de Blasio kampanjade på att avskaffa dem sin första dag i ämbetet men backade efter fackligt motstånd och en mediekampanj med Liam Neeson i spetsen. Eric Adams föreslog ett förbud sent i sin mandatperiod; det gick aldrig vidare. Talman Julie Menin, som driver det nuvarande förslaget, hävdar att hästarna inte längre har någon plats bland parkens fotgängare, cyklister och turister. Central Park Conservancy, den ideella stiftelse som driver parken, stödde förbudet med hänvisning till säkerheten. Den senaste kampanjen inleddes i juni efter dödsfallet av en 18-årig indisk turist.

President Donald Trump, vars Trump Tower ligger nära parken, kritiserade förbudet som slutet på en "typisk New York-upplevelse" — en ståndpunkt som inte kostar honom något och som pollar bra hos exakt de väljare han redan har. Kuskarnas fråga är mindre retorisk: om hästarnas välbefinnande verkligen var kärnan i saken hade näringen kunnat regleras — stallinspektioner, begränsningar av arbetsbelastning, regler för pensionering av hästarna. I stället fick den ett avvecklingsdatum och ett program för jobbförmedling.

Det är ett klassiskt mönster: beslutsfattare som bärar ingen av kostnaderna för sina beslut skjuter gärna till symboliska mål, medan de som förlorar sin försörjning får ta fakturan. Fidan har redan genomlidit en av staden påtvingad karriäromläggning. Den här gången säger han att han fruktar att förlora både sitt företag och sitt uppehälle. Hästarna, förmodar man, kommer att få nya hem.