Läkarteam fann ettårig pojke vid liv i bårhus fem timmar efter att sjukhus förklarat honom död

En mor i Arizona har för första gången berättat offentligt om den dag då ett sjukhus förklarade hennes 18 månader gamla son död — och obducenter fann honom vid liv på bårhuset fem timmar senare. Vincent Lorenzo Fiordilino drunknade i en pool i trädgården i Gilbert, en förort till Phoenix, den 8 februari. Förstabehandlare försökte rädda hans liv innan han fördes till sjukhuset, där han förklarades död ungefär en timme senare.

Varningstecknen fanns i handlingarna från början. Enligt polisdokument som Associated Press tagit del av såg poliser och brandpersonal på platsen möjliga livstecken. Barnet fördes ändå till sjukhusets kylrum efter behandlingen. Gilberts polis bekräftade i juli att sjukhuspersonalen funnit pojken vid liv; hans mor, Alexus Fiordilino, beskriver nu för första gången timmarna kring dödsförklaringen.

Fiordilino berättar att hon anlände till Mercy Gilbert Medical Center i tron att "de här människorna ska hjälpa mig". Akutläkaren Aryan Toosi kom för att diskutera "nästa steg" och återkom "kanske inte ens fem, tio minuter senare" med beskedet att pojkens pH-värden var för höga och för syrahaltiga, och att han även om han återuppväcktes "inte skulle få ett gott liv" — "han skulle bara lida". Hon kramade sin son farväl. Hennes svärmor, som höll barnet, sade: "Hör, det låter som om han andas." Svaret, som Fiordilino minns det: "Det är normalt. Det är normalt att det låter så."

Ungefär fem timmar efter dödsförklaringen fann ett team av obducenter pojken vid liv. Han fördes till Phoenix Children's Hospital, behandlades och skrevs senare ut. Hans mor säger att han "mår bättre". Familjens advokat, John Brewer, uppgav till NBC News att Vincent är svårt hjärnskadad — han kan inte svälja, han får krampattacker, han kan inte sitta upp eller kräla — och att han planerar att anmäla Toosi och sjukhuset formellt. "Föräldrarna ställdes inför valet om de skulle fortsätta försöka återuppliva sin son, och läkaren gav dem falska uppgifter", sade Brewer. "Det är mer än en medveten likgiltighet inför mänskligt liv." En advokat för Toosi sade att läkarens tankar går till den unge patienten och familjen.

Fallet är en påminnelse om ett grundläggande problem: när statligt licensierade institutioner gör misstag bär de sällan kostnaden själva. Familjen får kämpa genom åratal av rättsprocesser mot en sjukvårdsapparat med tillgång till juridik och skydd av skattebetalarens pengar, medan den enskilda läkaren i praktiken står under skydd av systemets egna granskningsorgan. En förälder som tvingas säga farväl till ett barn som andas — och som får höra att andningen "är normal" — förtjänar mer än en formulering om att läkarens "tankar går till familjen". Ansvar utan konsekvenser är ingen ansvarsutkrävande, och det gäller lika mycket i Arizona som inom svensk sjukvård, där liknande misslyckanden sällan får personliga konsekvenser för dem som fattat besluten.

"Jag fick säga farväl. Vet du hur svårt det är?", sade Fiordilino. Hennes son tillbringade fem och en halv timme ensam i kylrummet.