Fyren på Sandhammaren kan återtändas
Sjöfartsverket överväger att återta en fyr avbemannad 1979, GPS-störningar i Östersjön gör att Sverige nu betalar för både satellitmottagare och den fysiska infrastruktur de skulle ersätta
Bilder
Sandhammarens fyr tändes 1862 och avbemannades 1979. Nu kan fyren återgå i tjänst tekniskt sett.Foto: Carl Johan Engvall
Carl Johan Engvall
Sandhammarens fyr på Skånes sydkust kan återtas i tjänst. Enligt Johan Winell, utvecklare vid Sjöfartsverket, är det inte nostalgi som driver beslutet, utan en växande oro över systemfel. Under flera år har störningar i satellitnavigeringen i Östersjön utgjort ett återkommande och allvarligt problem för sjöfarten.
Sandhammarens fyr tändes ursprungligen 1862 och avvecklades 1979, i takt med att satellitnavigeringen lovade göra sådana fysiska strukturer överflödiga. Denna löfte har dock inte infriats. Den risk som Sjöfartsverket lyfter fram är att signalblockeringar kan leda till att både fartyg och flygplan tappar kursen – och i värsta fall resulterar det i grundstötningar. Själva Sandhammaren är ett av Sveriges mest kända grundstötplatser, en grund gravplats för vrak som fyren ursprungligen byggdes för att skydda mot.
Ekonomin bakom detta är mer komplex. En fungerande GPS-signal kostar staten ingenting att ta emot. En fyr däremot kostar pengar att bygga, bemanna, automatisera och underhålla. När den ”gratis” signalen degraderas – oavsett om det beror på militär störning, sabotage eller olycka, och i Östersjön är det ingen som kan fastställa orsaken – överförs kostnaden för tillförlitlig navigering till de nationer som ligger längs kusten. Sverige betalar nu dubbelt: dels för satellitmottagare installerade på varje fartyg och flygplan, dels för den fysiska infrastruktur som dessa mottagare skulle ersätta.
Sjöfartsverkets svar är inte ett nytt system, utan en gammal teknik som tekniskt sett kan återgå i drift. Myndigheten har ännu inte fastställt en tidsplan. Att fyren som guidat fartyg i 117 år kan återkomma, bevisar att den teknik som ersatte den visade sig vara känslig för avbrott. Det är en påtaglig påminnelse om att beroendet av centraliserade, ”gratis” system innebär att när dessa system misslyckas, faller hela den ekonomiska och operativa bördan på de enskilda aktörerna och staterna.