Brittisk studie testar ADHD-medicin och diabetespiller mot Alzheimers

En ny brittisk studie ska pröva en adhd-medicin och en diabetespilleri mot Alzheimers sjukdom – de två billigaste och minst glamourösa kandidater man kan tänka sig. Studien, som kallas Ad-Smart och leds av brittiska Dementia Research Institute med stöd från Alzheimer's Research UK och regeringen, inleds med atomoxetin, som ordineras vid adhd, och metformin, det patentfria standardläkemedlet mot typ 2-diabetes. Rekrytering har påbörjats vid två brittiska vårdregioner, upp till tjugo behandlingsställen planeras under de kommande arton månaderna och över tusen deltagare förväntas delta.

Studiens upplägg är den verkliga nyheten. I stället för att pröva ett läkemedel i tio år utvärderar Ad-Smart flera behandlingar samtidigt och släpper de som inte visar något löfte. Chefutredaren professor Paresh Malhotra menar att upplägget kan mer än halvera den tid det tar att utvärdera Alzheimersläkemedel, med första slutsatser väntade 2030. Befintliga data tyder på att atomoxetin påverkar mekanismer kopplade till fortsatt nedbrytning, medan metformin visat potential längs specifika sjukdomsvägar. Fler terapier, både återanvända och helt nya, läggs till med tiden.

Bakom upplägget ligger en obekväm ekonomisk verklighet som är värd att stanna vid. De patenterade amyloidantikropparna lekanemab och donanemab drev forskningsfältet framåt men avslogs för användning inom det brittiska hälsoväsendet – för dyra i förhållande till nyttan. billiga patentfria generika som atomoxetin och metformin har ingen patentinnehavare med skäl att bekosta prövningar, och det är just därför offentliga medel måste träda in. Ingen tjänar på att bevisa att en gammal medicin fungerar. Det är en renodlad marknadsmisslyckande: incitamenten pekar åt fel håll, och utan statlig finansiering hade den här forskningen aldrig gjorts. Samtidigt visar fallet med amyloidantikropparna hur systemet fungerar i motsatt riktning – miljardvinster driver utveckling av dyra preparat vars kliniska nytta sedan inte anses stå i proportion till priset. Kostnaden hamnar till slut på skattebetalaren, oavsett vilken väg man väljer.

Premiärminister Andy Burnham, vars far Roy dog med sjukdomen i september, har gjort demensforskning till en nationell prioritet och vill att Storbritannien ska leda världen inom området. Cirka 600 000 människor i Storbritannien lever med Alzheimers, och studien ställer en anspråkslös fråga: hjälper behandlingarna minne och tankeförmåga, och kan patienterna behålla en god livskvalitet?

Att britterna nu satsar på denna forskning är förnuftigt och värt att följa även ur svensk synvinkel, inte minst för svenska beslutsfattare som brottas med samma växande demenskostnader. De första resultaten kommer 2030 – från två mediciner som funnits på apotekshyllorna i decennier. Att det krävdes offentlig uppgift för att få dem prövade säger något om hur läkemedelsindustrins incitament egentligen är byggda.