EU-kommissionen utreder Booking.com för falska annonser och dataläckor

Europeiska kommissionen har inlett en utredning mot Booking.com, en storskalig plattform för bokningar, på grund av påstådda felaktiga annonser, bristande transparens kring betald sökranking och en dataintrång som exponerade användare för bedrägerier. Om kommissionen finner att bolaget brutit mot reglerna och vägrar ändra sina affärsmodeller kan sanktionerna bli böter på upp till sex procent av omsättningen.

Utredningen är komplex och delas upp i tre delar. Den första undersöker om plattformen har åsidosatt dataskyddslagar genom att inte effektivt motverka falska annonser. Den andra granskar om Booking.com har uppfyllt transparenskraven genom att tydligt informera användarna om vilka annonser som fått högre placering på grund av betalning från annonsörerna. Den tredje delen rör anklagelser om att hackare har fått tillgång till boknings- och gästdata, vilket i sin tur har möjliggjort nätfiskeförsök mot kunderna.

Skalan av problemet är dokumenterad. Antalet bedrägerier som rapporterats via plattformen har ökat med femhundra procent mellan 2022 och 2024, och det totala bedrägeribeloppet på plattformen uppgick till fyra,två miljarder euro under 2024 ensamt. Även om teknologikommissarien uttryckt oro för att européer inte ska behöva oroa sig för bedrägerier vid bokning, belyser fallet ett fundamentalt problem med incitamentsstrukturerna i den digitala marknaden.

Plattformens affärsmodell bygger på att ta ut en provision på varje natt som bokas i Europa och sälja förtroende i form av verifieringar och recensioner. Men tills vidare har bolaget inte burit någon av risken när en annons visar sig vara falsk. Offret lämnas i princip ensamt med sitt bankkort. Om kommissionen fastställer att plattformen är ansvarig för tredjepartsbedrägerier, sätter det ett prejudikat för hela bokningsindustrin – och kostnaden landar antingen på provisionen eller direkt på konsumenten.

Bolagets uttalande om fullt samarbete med myndigheterna är, ur ett perspektiv som ifrågasätter statliga institutioners ingripande, ett typiskt PR-manöver. Det är en garanti som ges till just de tillsynsmyndigheter vars utredning bolaget i grunden hävdar vara onödig.