Blandat

Taika Waititi adapterar Ishiguros roman om en artificiell vän

Filmen följer en ung flicka och Klara, en solcellsdriven robot som fruktar att bli skrotad, Berättelsen blir en parabel för hur Hollywood byter ut hantverk mot AI, Waititi menar man kan byta ett barn mot en robot

Bilder

Misreading social cues, crashing the family car … Jenna Ortega as artificial friend Klara. Photograph: Sony Pictures Entertainment Misreading social cues, crashing the family car … Jenna Ortega as artificial friend Klara. Photograph: Sony Pictures Entertainment theguardian.com
‘In another version of this movie, Klara could be a murder-bot’ … Mia Tharia as Josie with Ortega as her artificial friend. Photograph: Matt Grace/Sony Pictures Entertainment ‘In another version of this movie, Klara could be a murder-bot’ … Mia Tharia as Josie with Ortega as her artificial friend. Photograph: Matt Grace/Sony Pictures Entertainment theguardian.com
Tragicomic sci-fi caper … Waititi and Ortega shooting the film. Photograph: Matt Grace/Sony Pictures Entertainment Tragicomic sci-fi caper … Waititi and Ortega shooting the film. Photograph: Matt Grace/Sony Pictures Entertainment theguardian.com
Ishiguro … surprised to hear that Google Deepmind is a fan of his story. Photograph: Chris Pizzello/Invision/AP Ishiguro … surprised to hear that Google Deepmind is a fan of his story. Photograph: Chris Pizzello/Invision/AP theguardian.com

Taika Waititi har anpassat Kazuo Ishiguros roman *Klara and the Sun* till film, och regissören är medveten om den tidpunkt då verket släpps. När han diskuterades om den artificiella vännen som navigerar i en mänsklig värld, uttryckte Waititi cyniskt att han vid diskussioner om AI-kompanjoner skulle överväga att ersätta ett av sina barn. Denna kommentar belyser inte bara en filmproduktion, utan en djupare ekonomisk oro kring vad det innebär att ersätta unik mänsklig kapacitet med reproducerbar, optimerad teknologi.

Filmen följer Josie, en fjortonårig flicka som har en stark tillgivenhet för Klara, en avbruten robotdocka. Klara är en solcellsdriven artificiell intelligens som, spelad av Jenna Ortega, tillför en nyanserad och ibland hotfull dimension till maskinen. Klara missförstår sociala signaler, styr familjens bil ur kurs och lever i konstant rädsla för att bli skickad tillbaka till fabriken och smälta ner för återvinning. Miljön är ett avlägset lantställe där maskinens lojalitet möter människans bräcklighet.

Waititi har betonat att filmskapare måste bidra med egna idéer vid en adaption, snarare än att bara kopiera originalmaterialet. Ishiguro är vana vid denna överföring, då hans verk som *The Remains of the Day* och *Never Let Me Go* redan har fått filmiska motsvarigheter. Men det som skiljer just denna berättelse åt är att dess grundantagande – att en maskin observerar människor mer noggrant än vad människor observerar varandra, och att den kasseras när det passar ekonomin – har upphört att vara ren spekulation.

Filmindustrin i sig fungerar nu som en parabel för denna dynamik. Studiorna arbetar, enligt deras egna uppgifter, mitt i en AI-omvandling där mänskliga yrken ersätts av verktyg av precis den typ Klara fruktar att bli. Klara är en charmig, kompetent maskin, älskad av sin familj, men hon står inför ett beslut om hon ska betraktas som en individ eller bara som en inventariepost. Waititis skämt om att byta ett barn mot en robot landar eftersom industrierna runt omkring honom faktiskt väger upp olika versioner av just det bytet. Klara får i alla fall en berättelse som talas ur hennes perspektiv.