Över 1 700 amerikanska vattenverk mäter PFAS över gränsvärdet

Fler än 1 700 amerikanska offentliga vattenverk har registrerat minst en mätning av de så kallade evighetskemikalierna PFOA eller PFOS på eller över fyra parts per trillion, det federala gränsvärdet för respektive ämne. Det framgår av övervakningsdata från miljömyndigheten EPA som Newsweek kartlagt. Myndigheten har tidigare konstaterat att det i praktiken inte finns någon säker nivå av exponering för något av ämnena i dricksvatten.

Mätningarna kommer från EPAs femte övervakningsprogram för oreglerade föroreningar, som ålade vissa offentliga vattenverk att testa för 29 PFAS-föreningar mellan 2023 och 2025; den slutliga datamängden släpptes i augusti. Internationella cancerforskningsbyrån klassar PFOA som cancerframkallande för människor och PFOS som möjligen cancerframkallande, och studier kopplar båda ämnena till leverskador, sköldkörtelsjukdom, högt kolesterol samt reproduktions- och utvecklingsskador. Båda har använts sedan mitten av 1900-talet — i fläck-, olje- och vattenavvisande beläggningar, livsmedelsförpackningar, textilier och brandskum — och båda motstår nedbrytning så grundligt att kontaminering från historiskt material kvarstår långt efter att produkterna tillverkades.

En enskild mätning över gränsvärdet är i sig inte ett regelbrott. Efterlevnaden avgörs av separata kontrollmätningar och löpande årsmedelvärden, så siffran som namnger problemet är inte siffran som utlöser det. Så ser byråkratins maskineri ut: gränsvärdet finns på pappret, men verkställigheten är utformad så att ingenting behöver hända förrän medelvärdena staplats på varandra i åratal. De som dricker vattnet märker skillnaden först.

Samtidigt flyttas tidsfristerna. I maj föreslog EPA två ändringar av reglerna från Biden-eran: den ena skulle dra tillbaka gränsvärdena för flera andra PFAS-ämnen, den andra behåller gränsvärdena för PFOA och PFOS men låter behöriga vattenverk ansöka om ytterligare två år, vilket skjuter fram tidsfristen från 2029 till 2031. Undantag kan ges om fördröjningen "inte skulle medföra en oproportionerlig risk för hälsan". Remissperioden stängde den 20 juli; förlängningen är inte slutbehandlad.

Myndigheten har också hållit på att rätta sin egen redogörelse för kemikalierna. Dess webbplats sade länge att "tillverkningen och importen av PFOA också har avvecklats i USA". I oktober 2025 lämnade den icke-statliga organisationen Public Employees for Environmental Responsibility in en anmälan enligt Information Quality Act mot just den meningen, och i september svarade EPAs biträdande chef Douglas M. Troutman att "EPA uppdaterar sina webbplatser".

Sidan lyder nu: "Kvantiteter av PFOA kan produceras, importeras och användas av företag."

Lärdomen är inte amerikansk ensamhet utan ett mönster som känns igen även på denna sidan Atlanten: en myndighet fastställer ett gränsvärde, konstaterar att det överskrids över hela landet, och svarar sedan med att skjuta upp fristerna och revidera texten på hemsidan. När regeln krockar med verkligheten anpassas inte industrin — regeln anpassas. Svenska vattenverk med PFAS-problem känner igen dynamiken: kostnaderna för sanering hamnar på allmänningen, medan ansvaret smetas ut tills ingen enskild aktör behöver vidta åtgärder. En myndighet som både mäter problemet och får bestämma när problemet ska åtgärdas har inget incitament att brådska sig.