Kemikalietank läcker i Toledo och tvingar tusentals på flykt

En lagringstank på MC Tanks terminal i norra Toledo började läcka sent på tisdagskvällen. En kemisk gaswolke spred sig över delar av staden och myndigheterna beordrade evakuering av alla inom en miles avstånd från anläggningen. Boende mellan en och tre miles fick order om att stanna inomhus, enligt den lokala stationen WTOL 11.

Ångorna försämrade sikten på vägarna i hela området, och videor som lades upp under natten visade en wolke som täckte stora delar av Toledo. En av dem beskrev en bilfärd genom stadens centrum medan molnet bredde ut sig. Anställda uppgav för stationen att Stellantis monteringsfabrik i Toledo evakuerades runt klockan 23. WTOL har sökt biltillverkaren för en bekräftelse. Tidigt på onsdagen meddelade Sheldon Collins, talesperson för Toledos räddningstjänst, att man ännu inte visste vilka kemikalier som fanns i luften.

Här ligger den verkliga poängen: säkerhetszonen drogs upp innan man visste vad som fanns i den. Evakuering på en miles avstånd och tillslutna hem på tre antyder de vanliga riskerna vid den här typen av gasutsläpp — irriterade ögon och hud, andningssvårigheter, illamående — och tillsammans spände de två zonerna över flera miles av staden. MC Tanks terminal i norra Toledo är specialiserad på bulktransport av flytande kemikalier och tankcontainer­tjänster, och i företagets nätverk ingår ättsoda, svavelsyra, saltsyra och andra specialkemikalier. Vad den havererade tanken innehöll har inte sagts. Tanken står mitt i den stad som den nu höljer i dimma.

En tjänsteman med efternamnet Morrissey uppgav att man ännu inte hade några detaljer om orsaken till händelsen, och att inget tåg var inblandat såvitt hon visste. Utredningen pågår.

Det är värt att stanna vid den institutionella bilden. En privat aktör driver en kemikalieterminal inne i en tätort, och när olyckan sker är det inte ägaren utan räddningstjänsten — finansierad av skattebetalarna — som rycker ut, evakuerar, stänger gator och bär ansvar för att hålla ordning. Kostnaden för katastrofen socialiseras omedelbart; skadestånd och försäkringskrav kommer först senare, om de alls kommer. Ett privat bolag som självt fick stå för hela priset av ett gasutsläpp över en stad — varje evakuerad familj, varje stängd fabrik, varje sjukvårdsbesök — skulle ha ett helt annat incitament att sköta underhåll och säkerhetsrutiner. Så fungerar det sällan, varken i USA eller i Sverige, där riskfylld verksamhet lika gärna får ligga tätt intill bostadsområden så länge tillstånden är papperskorrekta.

Vid en sådan här händelse är det första användbara faktumet avståndet; vad avståndet gäller kommer senare. Morrissey uppgav att personal kommer att stanna på platsen tills situationen är förstådd och säker. Tills dess vet invånarna i Toledo varken vad de andats in, vem som ska betala för det, eller varför en kemikalietank fick stå kvar mitt i deras stad.