Tyskland avfärdar gemensamma lån och EU-skatter inför budgetförhandlingarna

Tysklands EU-ambassadör Thomas Hans Ossowki har stängt dörren till både nya gemensamma lån och skatter på EU-nivå inför förhandlingarna om unionens budget. Till Euronews säger han att "flera nedskärningar definitivt kommer att bli nödvändiga" i kommissionens utgiftsförslag. Tyskland, EU:s största ekonomi och största nettobidragsgivare, hoppas att förhandlingarna avslutas "före jul".

Beskedet kommer en vecka efter att Le Pen och AfD redan markerat motstånd mot kommissionens planer på två biljoner euro i utgifter, där franska högern föreslagit att Frankrikes nettobidrag ska skäras ner med 64 procent. Men ambassadörens uttalande gör klart att det verkliga hindret för en överföringsunion inte är de populistiska utkanterna i nationella parlament — det är den medlemsstat som ska skriva checkerna. Berlin vill ha en "hållbar" budget som beskrivs som en modernisering av unionens finanser, inte en utbyggnad av dem.

Ossowki var noga med att skilja stödet till Ukraina från budgetstriden och underströk att kommande stöd ligger "utanför" Tysklands bidrag till EU-budgeten, i linje med europeiska ledares löften om "fortsatt stöd" till Kyiv. Distinktionen bevarar den utgift Tyskland själv vill ha — försvar mot Ryssland — medan man vägrar den finansiella arkitektur kommissionen vill använda för allt annat. Det är en sparsam position klädd i suveränitetens språk: stöd till Ukraina, nedskärningar i Bryssel, inga nya skatter, inga gemensamma lån.

Kommissionen står nu inför en förhandling där dess största betalare har avfärdat båda de inkomstinstrument den räknat med. Von der Leyens budget var redan framförhandlad under tryck från högerkanten; ambassadörens uttalande tyder på att det verkliga taket för EU:s utgifter sätts av Berlins finansministerium, inte av Europaparlamentets aritmetik. Ossowki konstaterar att förhandlingarna "inte är där än" — men riktningen avgörs av det land som håller i plånboken.

Mönstret är välbekant: när den som betalar också får bestämma, töms unionens ambitioner på innehåll. Kommissionen kan formulera så många visioner om gemensam finansiering den vill — incitamenten ligger hos de nettobidragsgivare som själva får stå för notan, och de har nu börjat agera därefter.