Garmentindustrin i Bangladesh drabbas av uppsägningar när energikrisen slår till, Prishoch från kriget i Hormuz når den känsligaste delen av leveranskedjan
Säkerhetsåtgärder byggda efter Rana Plaza skyddade mot bränder inte mot långsam ekonomisk kollaps
Bilder
time.com
Charlie Campbell
time.com
Employees work in the sewing section at the Yarn Dyeing Limited factory, amid the energy crisis, in Savar, on the outskirts of Dhaka, Bangladesh, on Sept. 17, 2026.Mohammad Ponir Hossain—Reuters
time.com
Keya Group har sagt upp ytterligare 739 arbetare i Gazipur norr om Dhaka, i takt med att Bangladeshs viktigaste exportnäring sväljer den globala energikrisen. Time rapporterar från huvudstaden att fabrikerna redan kämpade med en energiförsörjning som hade kastat landet i krisläge redan i september.
Den närmaste orsaken finns långt från symaskinerna. Kriget kring Hormuzsundet har strypt tankerbefolkningen och drivit upp priset på flytande naturgas till fyraårstoppar. Chocken rör sig nedåt genom varje leveranskedja tills den når den länk som har tunnast marginal — och där stannar den. Japan mötte samma prissignal med elräkningar som steg över en fjärdedel på en enda vecka. Bangladeshs fabriker möter den med uppsägningsbesked.
Att textilier dominerar Bangladeshs export beror på att de är bland de billigaste kläderna på jorden att tillverka — och det är precis därför industrin hamnar sist i kön när energi ransoneras och ompriseras. Arbetarna vid maskinerna har inga säkringar och inga kontrakt som vidarebefordrar kostnader uppåt i kedjan. När insatspriset rör sig sker justeringen i personalstyrkan. Det är incitamentsstrukturen i ett nötskal: den som saknar förhandlingsmakt bär chocken, oavsett vem som orsakade den.
Västerländska varumärken har i över tio år byggt upp ett säkerhetsregelverk i bangladeshiska fabriker, efter Rana Plazas kollaps 2013 där över tusen arbetare dog. Överenskommelserna granskar byggnader, elledningar och brandutgångar — katastroferna som kommer hastigt. De byggdes inte för den katastrof som kommer långsamt, i form av ett gaspris, och tar gestalt av 739 människor i Gazipur som förlorar sin lön. Det är ett mönster som återkommer överallt: institutionella skyddsneten reglerar det som syns på bild, medan de långsamma förlusterna hamnar utanför mandatet. Att de västerländska köparna bär ansvaret endast när olyckan är filmbar är ingen slump utan en följd av hur deras egen uppsikt är organiserad.
Times rapport illustreras med ett fotografi från symaskinsavdelningen på Yarn Dyeing Limited i Savar utanför Dhaka, taget i september. När gaspriset rör sig är det arbetarna vid de maskinerna som justeras.