Macron handlar diesel i Persiska viken för att lugna bränsleprotesterna

Emmanuel Macron landade i Doha på tisdagen till kanonsaluter och kavalleriparad som avslutning på en rundresa i Persiska viken som tagit honom till Förenade arabemiraten, Kuwait, Qatar och Bahrain. Resans mätbara resultat: ett löfte om 295 000 ton diesel i månaden från golfstaterna, däribland Saudiarabien — knappt tio procent av Frankrikes totala konsumtion.

Elyséepalatset bekräftar att Förenade arabemiraten och Bahrain lovat cirka 100 000 ton vardera, medan resten kommer från Riyadh. Macron reser i sällskap med toppcheferna för TotalEnergies och Engie, och samtalena med emiren på Lusailpalatset rör energiförsörjning, försvar, investeringar och regional stabilitet. TotalEnergies samarbetar redan med QatarEnergy om utbyggnaden av North Field East, ett av världens största projekt för flytande naturgas.

Tidpunkten är ingen slump. Resan följer på en helg av våldsamma protester i Frankrike mot bränslepriserna och levnadskostnaderna, samt ett tal på söndagen där Macron meddelade nationen att han skulle bege sig till golfstaterna för att säkra Frankrikes energiförsörjning. Regeringen förhandlar nu med bränslehandlarna för att omvandla löftena till lägre pumppriser — en uppriktig koppling mellan statsbesök i Gulfen och politisk överlevnad hemma. En president som ställt sig bakom klimatpolitik i åratal flyger nu runt mellan fyra monarkier för att köpa diesel i hundratusentals ton, med det uttalade syftet att hålla franska bilister borta från barrikaderna.

Försvarsdimensionen är inte en bisak. Frankrike var en av Katars främsta beskyddare under Iran-kriget och levererade stridsflyg och annan luftförsvarskapacitet. Katars utrikesdepartement var explicit på tisdagen: Frankrike beskrevs som vän och allierad, med tonvikt på landets roll "under den pågående regionala krisen". Under emirens statsbesök i Paris 2024 lovade Qatar tio miljarder euro i investeringar inom energiövergångning, artificiell intelligens, flygindustri och sjukvård.

Bilden som framträder är instructiv. En president som i åratal predikat klimatpolitik till europeiska kollegor köper nu fossila bränslen av absoluta monarkier för att dämpa hemmapubliken — och de golfmonarkier som västerländska ledare länge behandlat som problematiska partners vet precis vad de har för växelpapper. De säljer bränslet och köper samtidigt ett försvarssamarbete som ger dem skydd och legitimitet. Macron betalar för Frankrikes inre lugn med fransk militär närvaro i regionen.

Detta är den europeiska energipolitikens verkliga balansräkning, långt bort från de stolta deklarationerna om grön omställning. När hushållens el- och bränsleräkningar blir ett hot mot den politiska ordningen viker retoriken omedelbart för kalkylen. Frankrike, som länge trott sig ha en särskild kärnkraftsberoende trygghet, upptäcker att även dess modell kräver golfdiesel när priserna stiger och gatorna kokar. Frågan för Sverige och övriga Europa är inte om samma räkning kommer, utan när — och vad vi då har att betala med.