Hela lärarlag på sju personer uteblev från Östra skolan i Vaggeryd i protest mot arbetsbördan
Kommunen fick beskedet samma morgon och hann inte informera vårdnadshavare innan skoldagen, ingen facklig strejk utan den sista förhandlingskanalen personalen hade kvar, kostnaden för vikarier dyker ändå inte upp i den arbetsbelastning lärarna protesterade mot
Hela ett arbetslag på sju pedagoger dök inte upp på Östra skolan i Vaggeryd på måndagen med hänvisning till en ohållbar arbetsbelastning. Kommunen fick kännedom om frånvaron samma morgon och hann inte informera vårdnadshavarna innan skoldagen började. Vikarier och befintlig personal kallades in; ingen elev skickades hem.
David Norrfjärd, kommunens chef för barn och utbildning, var uppriktig om överraskningen: "Vi blev väldigt förvånade, nu måste vi lösa detta." De frånvarande lärarna kallades till ett möte med skolledningen, förvaltningen och en facklig representant. Enligt Norrfjärd handlar konflikten om hög arbetsbelastning och antalet elever som bedömts behöva särskilt stöd. Vårdnadshavarna skulle informeras på tisdagen.
Episoden var ingen strejk — ingen facklig organisation utlyste den, och svensk arbetsrätt hade inte tillåtit en sådan i den här formen. Den var något mer talande: en arbetsplats på gränsen, uttryckt genom det enda medel personalen fortfarande hade kvar. I en offentlig skola finns ingen prismekanism som styrar efterfrågan. Arbetsbelastningen bestäms av lag, av läroplaner och av hur många elever kommunen väljer att bedöma behöva extra stöd — aldrig av vad dem som ska leverera den klarar av på ett hållbart sätt. När eleverna fortsätter att strömma till och personalen inte kan debitera för övertid, inte vägra uppdrag och inte förhandla om villkoren, blir frånvaron den sista förhandlingsform som står till buds.
Sju samtidiga frånvaro är också ett samordningsproblem för arbetsgivaren. En lärare hemma med sjukdom är en bemanningsfråga; ett helt lag hemma samma morgon är ett budskap, och kommunen läste det rätt genom att samman kalla ledning, förvaltning och facket redan dag ett. Vikarierna höll veckan igång, vilket innebär att elevernas vecka kostade mer än vanligt — en utgift som inte syns någonstans i den arbetsbelastningsberäkning som lärarna protesterade mot.
Den djupare siffran är den som Norrfjärd nämnde utan att stanna upp vid: elever som behöver särskilt stöd. Den svenska skolan har absorberat år av stigande bedömd behov, och varje utredning tillför kvalificerade timmar som måste komma från någonstans. När det "någonstans" tar slut är utvägen individuell — ett uppsägnande, en sjukskrivning, ett lags måndagsmorgon — och kostnaden landar på den som står kvar i korridoren.
Undervisningen fortsatte resten av veckan med inlånad personal, och vårdnadshavarna fick sin information en dag senare, i ett meddelande som fick förklara varför ett helt arbetslag beslutade sig för att inte komma till jobbet.