Högsta domstolen upphäver straffansvaret för de dömda bakom katalanska folkomröstningen 2017
Tillämpar amnestilagen på Junqueras, Bassa, Turull och Romeva samt raderar deras straffregister, men utnyttjar samtidigt domen till offentlig tillrättavisning av författningsdomstolens ordförande Conde-Pumpido för inblandning i domstolens behörighet, allt medan Sánchez regeringen fortsätter styra genom dekret fem veckor före valet
Bilder
libertaddigital.com
La ministra portavoz, Elma Saiz, y la ministra de Vivienda y Agenda Urbana, Isabel Rodríguez, durante la rueda de prensa posterior al Consejo de Ministros este martes.-EFE/ Mariscal | EFE
libertaddigital.com
Spaniens högsta domstol har upphävt det straffrättsliga ansvaret för de dömda efter den katalanska folkomröstningen den 1 oktober 2017 – men utnyttjade samtidigt samma dom till att offentligt kritisera presidenten i författningsdomstolen, Cándido Conde-Pumpido, för vad domarna kallar ett intrång i deras behörighet.
Brottavdelningens beslut, som Libertad Digital rapporterade på tisdagen, tillämpar amnestilagen för att häva de diskvalifikationer som drabbat Oriol Junqueras, Dolors Bassa, Jordi Turull och Raül Romeva, och förklarar domstolens egna tidigare avgöranden ogiltiga – de som uteslutit förskingringsdomarna från amnestin. Beslutet följer på ett utslag i författningsdomstolen, antaget med sju röster mot fem efter Conde-Pumpidos eget utkast som beviljade Bassa amnesti. Därefter hävde undersökningsdomaren Pablo Llarena de internationella arresteringsorder mot flyktingarna Carles Puigdemont, Toni Comín och Lluís Puig. Högsta domstolen har underrättat justitieministeriet så att de dömdas straffregister kan rensas.
Det som gör utslåendet anmärkningsvärt är tonen. Författat av domaren Manuel Marchena anklagar det Conde-Pumpido för att utsmycka sina resonemang med "onödig grandiloskvens" och "uppenbart överflödiga" överväganden som "direkt angriper" högsta domstolens ledamöter, och beskriver en "drastisk motsättning" mellan domstolarnas behörigheter. Författningsdomstolen, varnar högsta domstolen, håller på att förvandla sig till en sista instans med revisionsrätt över varje norm som högsta domstolen tolkar – och suddar ut den balans mellan självständiga domare och författningsdomare med nioåriga mandatperioder som 1978 års grundlagsfäder avsåg. Kort sagt: en domstol som fogade sig i en order, men lät protokollet vittna om att den som gav ordern överskridit sin makt.
Samma dag, fyrtio dagar före valet den 29 november, fortsatte Pedro Sánchez regering att styra genom beslut. Efter ministerrådet meddelade statssekreterare Elma Saiz ett socialpaket: efterlevnadsutgifter utökade till ogifta par med två års bevisad samboende, högre efterlevnadsstöd för barn till offer för könsbaserat våld, utökade bidrag till vårdare av svårt sjuka barn och en ny kategori "katastrofhändelser" för tillfällig arbetsoförmåga – tillämplig, noterade Saiz, på de översvämningar som nu drabbar Valencia. Bostadsminister Isabel Rodríguez lade till 225 miljoner euro för byggande, varav 180 miljoner till regioner som förklarat bostadsnödläge, plus 45 miljoner euro för 2 000 nya studentbostäder. Med en förändrad majoritet i riksdagens ständiga utskott går besluten igenom utan ordinarie parlamentarisk behandling – ett verktyg Sánchez använt oftare än någon av sina föregångare.
Fem ordinarie ministerråd återstår före valdagen. Domstolen har talat, besluten är undertecknade, och valkampanjen drivs på båda delarna. Att en regering i valtid kan styra genom dekret för att köpa väljargrupper, medan domstolarnas inbördes maktstrider sköter resten, säger något om det spanska systemets incitamentsstruktur: institutionerna skyddar sig inte mot varandra, de förhandlar om vem som får betala politiskt priset.