Hackare stal 421 000 mejl från AfD, korrespondens från Alice Weidel och Alexander Gauland läckt

Hackare har stulit 421 000 e-postmeddelanden från Tysklands AfD i ett angrepp mot en e-posttjänst som partiet använder. Det bekräftar partiet för nyhetsbyrån AFP. Enligt Bild omfattar bytet korrespondens från partiledaren Alice Weidel och medgrundaren Alexander Gauland.

En webbplats har därefter publicerat vad som påstås vara sammanfattningar av en del av de stulna meddelandena — inte originalen — tillsammans med fotografier av partimedlemmars ID-kort, kontoutdrag, medlemsansökningar och medlemsförteckningar från lokala avdelningar. AfD uppger att "ett litet antal e-postkonton, varav de flesta inte använts på åratal, uppenbart kopierats olagligt", att angreppet "snabbt upptäcktes och stoppades" och att samtliga användare därefter informerats. Vem som ligger bakom, och om ytterligare data komprometterats, är fortfarande oklart.

Angreppet skedde i september — samma månad som AfD vann två delstatsval före förbundskansler Friedrich Merz kristdemokrater. Den största segern togs i Sachsen-Anhalt, där partiet nu hoppas bilda Tysklands första högerpopulistiska delstatsregering sedan andra världskriget. Partiet ligger etta i riksnivåns opinionsundersökningar och är redan föremål för bevakning av Tysklands inrikes underrättelsetjänst.

Det är värt att notera tidpunkten. När ett parti passerar etableringens favoriter i val och toppar opinionsmätningarna, dyker dess interna korrespondens upp på nätet. Det behöver inte betyda något orimligt — men offentliga institutioner och etablerade medier har länge behandlat AfD som ett slags undantag från normal politisk legitimitet, med underrättelsetjänstens bevakning som mest synliga tecknet. I ett sådant klimat tjänar flera aktörer på att partiet skadas, och få har incitament att granska angreppets ursprung lika ivrigt som dess innehåll.

Den som sitter på resten — hundratusentals meddelanden, medlemsförteckningar, ekonomiska uppgifter — har hittills bara publicerat sammanfattningar. AfD uppger att man granskar det som dykt upp på nätet. Redan publicerat material, från ID-kort till partiledarens korrespondens, kommer enligt partiet från ett litet antal konton, varav de flesta stått oanvända i åratal.

Frågan som återstår är vem som har intresset och kapaciteten att lagra en halv miljon mejl och sedan dosera utdrag ur dem. Statligt angrepp, politisk aktivism eller vanlig brottslighet — tills det är klarlagt gäller det för läsaren att skilja på vad som faktiskt läckts och vad som påstås om innehållet. Med ett parti av AfDs storlek på spel finns det gott om aktörer som helst ser historien handla om brevinnehållet, inte om vem som bröt sig in.