Indisk domstol återställer blockerad nyhetskanal på Facebook

Indiens högdomstol i Punjab och Haryana har beordrat att en nyhetskanals Facebooksida ska återställas, efter att ha konstaterat att polischefen som blockerade den saknade den rang som krävs för ett sådant beslut. I domen från den 5 oktober kräver domstolen också att myndigheter som beordrar borttagning av innehåll måste underrätta användaren, meddela plattformen och överlämna en kopia av själva beslutet — ett krav som landets IT-regler aldrig har specificerat.

Målet började när Haryana 24 News Network upptäckte att dess Facebooksida blockerats i Indien den 21 augusti, på order av polischefen i Yamuna Nagar. Ingen underrättelse hade skickats i förväg. Polisen försvarade blockeringen med hänvisning till ett utpressningsmål mot en av bolagets direktörer, som enligt polisen använde sidan för att hota ett offer och vittnen. Domstolen konstaterade att endast en tjänsteman av rang som deputy inspector general eller högre får utfärda en sådan order; superintendentsen beslut uppfyllde inte detta, och sidan kom tillbaka.

Domen landar i ett system byggt för volym. Mellan mars och juli skickade regeringen nästan 200 000 borttagningsorder till Instagram, Facebook och YouTube — närmare 1 275 per dag, där varje order potentiellt kan omfatta hundratals inlägg eller konton. Uppgifter enligt offentlighetsprincipen, citerade av The Indian Express, visar 2 312 blockeringsorder till 19 plattformar via Sahyog-portalen under året fram till oktober 2025: Instagram fick nästan 100 000, Facebook runt 80 000 och YouTube nästan 15 000. Meta har kopplat sitt eget programmeringsgränssnitt direkt till portalen, vilket innebär att vägen från ett regeringskontor till ett tystat konto inte längre kräver någon människa på plattformens sida.

Det systemet aldrig har producerat — utom genom rättsprocesser — är själva beslutet. IT-reglerna från 2021 kräver ingen underrättelse till den person vars innehåll försvinner. Domstolen fann ändå ett sådant krav i "rättvisa grunder": staten får fortfarande tysta en sida, men den måste nu skriva sitt namn på papperet.

Ur ett europeiskt perspektiv är fallet värt att notera, inte minst för svenska läsare som vant sig vid att myndigheter som SVT-ledningens kamrater i mediepolitiken beskriver innehållsreglering som självklarhet. Indiens maskineri är extremt i skala, men logiken är bekant: när kostnaden för censur ligger på staten och inte på den som beslutar, blir volymen hög och transparensen låg. Det är samma incitamentsstruktur som gör att regleringar av tal utökas steg för steg tills någon med egen förlust att bära tvingas stämma staten. Här tog det sex veckor av mörkläggning innan domstolen tvingade fram det som borde varit en självklarhet från början — att den som tystas får veta av vem, och varför.

Kanalens sida hade varit mörklagd i sex veckor när domstolen beordrade den återställd.