Huthiraketer dödar över 50 rekryter vid träningsläger i Jemen

Tre ballistiska robotar slog ner mot ett regeringskontrollerat utbildningsläger i Jemen medan nyrekryterade soldater stod uppställda i formation. Minst 53 personer dödades – det dödligaste enskilda anfallet sedan inbördeskriget blossade upp igen i september. Över 200 rapporteras skadade, de flesta unga rekryter, och de sårade fördes till Ataq, huvudstaden i provinsen Shabwa, där sjukhuset vädjade om blodgivare.

Huthirebellerna tog på sig anfallet mot lägret al-Alam i Jardan-distriktet och beskrev det som en bas "ledd av saudiska officerare", med en varning till "de lurade" mot att svara på saudiska uppmaningar "med hans smutsade pengar på dödens bål". Rashad al-Alimi, president i den av FN erkända regeringen, uppgav att de döda var nyrekryterade och lovade ett omedelbart hårt svar. Han anklagade huthierna för "fega terroristattacker varje gång de är under press" och ringde FN:s generalsekreterare António Guterres för att begära att rörelsen klassas som en utländsk terroristorganisation.

Anfallet passar in i ett krig som breddats på flera fronter sedan huthierna i mitten av september började driva söderut längs Röda havets kust, med målet att kontrollera sundet Bab al-Mandab. Tillförlitliga siffror över dödade är svåra att få fram, men antalet döda under den senaste månaden uppskattas till flera tusen. Huthierna försöker innesluta staden Taiz, där invånarna kräver ökat luftskydd, medan de södra styrkorna säger sig pressa tillbaka rörelsen från områdena kring sundet. Huthienheter har också avskurit vägen mellan regeringskontrollerade Shabwa och det huthikontrollerade Bayda.

Kriget har även nått saudiskt territorium. Ett saudiskt flyganfall i söndags dödade nio människor, bland dem fem barn och två kvinnor, och oljebolaget Saudi Aramcos huvudkontor träffades förra helgen. Flera flygbolag vägrar återuppta trafiken till Riads flygplats, och det är oklart om huthierna tonar ner sina attacker mot saudiska flygplatser och energianläggningar – eller om de helt enkelt börjar få slut på ammunition.

Regeringen har inlett en utredning av hur så många soldater kunde stå uppställda i formation, inom räckhåll för huthiernas ballistiska robotar, i ett läger i en provins vars väg till det angränsande huthikontrollerade området redan var avskuren. Frågan är retoriskt tillrättalagd, men svaret är sannolikt mindre smickrande: en krigsmakt som organiserar sina rekryter i synliga led utan fungerande underrättelse- eller skyddsfunktioner visar precis den sorts institutionell slarvighet som utredningar sällan avslöjar frivilligt. De unga män som dog var i praktiken kanonmat i ett krig där både den internationellt erkända regeringen och dess externa beskyddare har starka incitament att framställa varje nederlag som en tragisk olycka snarare än ett resultat av egna beslut.