Bo Rothstein: Påståenden om etniskt blockröstande i Borlänge och Järva är overifierade men gruppröstning är historisk norm inte svensk anomali
80 procent av irländska katoliker i USA röstade demokratiskt medan norske och svenska lutheraner röstade republikanskt, svensk klassröstning toppade 1960 med nära 80 procent av arbetarklassen bakom socialdemokraterna och kommunisterna, forskarna Achen och Bartels visar att sakfrågeval i praktiken inte fungerar och att de flesta väljare röstet efter grupplojalitet
Bilder
"Klanröstning är varken nytt eller konstigt" - Fokus
fokus.se
Rapporterna från Borlänge och Järva har tänt en svensk debatt om etniskt blockröstning, med påståenden om att auktoritetsfigurer i vissa invandrarmiljöer pressar medlemmar att rösta mot sin egen vilja. Bo Rothsteins svar i Fokus är nedtonande: hur mycket sanning som finns i påståendena är, skriver han, för närvarande okänt — och gruppröstning är i alla fall den historiska normen, inte ett svenskt undantag.
Rothstein pekar på USA i slutet av 1800-talet, där ungefär 80 procent av de irländsk-katolska amerikanerna röstade på demokraterna medan en liknande andel av norska och svenska lutheraner röstade på republikanerna. Omkring 90 procent av metodisterna röstade demokratiskt, noterar han, och cirka 85 procent av kväkarna republikanskt. Sveriges egen klassröstning toppade 1960, då nästan 80 procent av arbetarklassen röstade socialdemokratiskt eller kommunistiskt; den låg fortfarande på 70 procent 1994 och har försvagats avsevärt sedan dess. Kristdemokraterna var å sin sida länge uttryckligen knutna till pingströrelsen.
Det djupare argumentet kommer från Christopher Achen och Larry Bartels, vars bok har blivit en modern klassiker inom statsvetenskapen. Med utgångspunkt i omfattande empiriska studier, främst från USA, drar de slutsatsen att idealet som de flesta valforskare kallar sakfrågeröstning — att väljarna väljer det parti som ligger närmast deras egna värderingar — i stort sett inte kan förverkligas i denna typ av demokrati. De flesta väljare saknar, enligt dem, intresse, kompetens och förmåga att behärska politiska frågor, kan inte i efterhand bedöma sittande makthavare och röstar i stället på grupp- eller partilojalitet. Den svenska grundlagen säger att all offentlig makt utgår från folket; forskningen säger att de flesta av dessa människor röstar som deras grupp alltid röstat.
Maskinpolitiken, visar detta bevis, upplöses inte vid en gräns. Den upplöses där opersonliga institutioner faktiskt upprätthålls — och de partier som skördar blockröster har inget skäl att upprätthålla dem. Ett tabu mot att säga detta är i sig en institutionell omständighet värd att granska. Incitamentsstrukturen är enkel: för partier som lever på tätare och tätare grupperade röster är granskning av hur dessa röster samlas in ett hot, inte en skyldighet. Hur mycket av Borlänge-rapporteringen som är sant förblir okänt, noterar Rothstein. Debatten har inte väntat på svaret.