760 förhör i svärdsdådet på Brinellgymnasiet
Åklagare får ny tid till 16 november för beslut om åtal, 18-årige Liam Nebel häktad för mord och tre fall av försök till mord, 16-årig pojke grien för medhjälp, utredningen bland de största i Sverige på senare år men två månader efter dådet räknar polisen fortfarande förhör i stället för att väcka åtal, offren, anhöriga och Fagersta väntar på statens tempo
Bilder
Ljus och blommor vid Brinellskolan efter dådet. Arkivbild. Foto: Magnus Lejhall/TT
Magnus Lejhall/TT
Åklagarna har fått fram till den 16 november på sig att väcka åtal efter svärdattacken på Brinellgymnasiet i Fagersta den 21 augusti. Polisen har hittills genomfört ungefär 760 förhör med målsägande, vittnen och misstänkta. Huvudmisstänkte, 18-årige Liam Nebel, sitter kvar häktad misstänkt för mord och tre fall av försök till mord; en 16-årig pojke hålls misstänkt för medhjälp.
En 17-årig flicka dödades i attacken och tre pojkar skadades. Kammaråklagare Ann-Sofie Trossing uppger att utredningsmaterialet redan är mycket omfattande och växer för varje dag, och att en tydigare bild av händelseförloppet på skolan börjar framträda — men att mycket arbete återstår, bland annat ytterligare förhör och analyser.
Det är själva omfattningen som är nyheten. Sjuhundrasextio förhör, en noggrann teknisk undersökning av brottsplatsen och analyser av beslagtaget material placerar Fagersta-utredningen bland de största brottsutredningar Sverige bedrivit de senaste åren — och två månader efter dådet befinner man sig fortfarande i fasen där man räknar förhör i stället för att väcka åtal. De drabbade, deras anhöriga och hela orten får vänta på statens takt.
Det som utredningen byggs upp utöver de två misstänkta är mindre synligt. Material av den här storleken innebär normalt en granskning av det som föregick attacken: vad skolan visste om gärningsmannen, vilka kontakterna med hälso- och sjukvården var, och vad myndigheterna gjorde — eller inte gjorde — innan en tonåring tog sig in på en gymnasieskola med ett svärd.
Det är en fråga som borde ställas skarpare. När en skolattack sker är det lätt att utredningen reduceras till en fråga om gärningspersonernas skuld, medan allt som ledde fram till dådet hamnar i skymundan. Skolan, socialtjänsten och psykiatrin är alla statligt eller kommunalt finansierade verksamheter utan konkurrens och utan ekonomiskt ansvar för misslyckanden — ett barn som faller mellan stolarna kostar ingen enskild myndighet något. En privat aktör som bär kostnaden för sina egna misstag skulle aldrig ha råd med den här typen av glapp mellan signaler och åtgärder.
Materialet kommer förr eller senare att bli offentligt i rättegången. Fram till dess är det enda allmänna måttet på framsteg en räknare av förhör som bara fortsätter att stiga. Frågan är om räknaren någon gång kommer att visa vad som egentligen borde räknas: vem som såg, visste och valde att inte agera.