Fem åtalas för grovt tjänstefel i Älvsbyn LVU-skandal

Fem personer, bland dem socialchefen i Älvsbyn, åtalas i samband med LVU-skandalen där kommunens socialnämnd 2023 upphävde tvångsvården av tre barn. Peter Lundberg (KD), som ledde nämnden, åtalas för grovt tjänstefel, medan socialchefen Robert Cortinovis åtalas för medhjälp till brottet. Även två andra politiker och en tjänsteman är åtalade.

Enligt åtalet underbyggde de två tjänstemännen ärendet med beslutsunderlag som var så bristfälligt att åklagare Sten Storgärds menar att det blev avgörande för nämndens val att häva barnens vårdorder. Åklagaren klassar gärningarna som grova med hänvisning till de allvarliga risker barnen utsattes för till följd av besluten. Samtliga fem förnekar brott.

Fallet är viktigt långt utanför Älvsbyn, för ansvaret för socialtjänstens tvångsvårdsbeslut har i praktiken aldrig prövats i svensk domstol. Tusentals LVU-beslut fattas varje år, och de tjänstemän som förbereder dem och de förtroendevalda som skriver under verkar i ett system där riskerna är ojämnt fördelade. En felaktig omhändertagande väntar ersättningskrav och medieuppmärksamhet; en felaktig återföring av ett barn till en farlig hemmilö har historiskt inte lett till något alls – tills något går så illa att det hamnar i ett brottsutredningsregister.

Det är mönstret man förväntar sig av stora offentliga institutioner: den enskilde barnet bär kostnaden för misstaget, medan beslutsfattarna skyddas av kollektivt ansvar där ingen i praktiken kan ställas till svars. En privat aktör som begår samma fel skulle drabbas av direkta ekonomiska konsekvenser och tappa förtroendet. Socialtjänsten, som finansieras via skattebetalarnas pengar och vars beslut inte kan ifrågasättas på marknaden, har ingen motsvarande mekanism. Åtalet i Älvsbyn är ett sällsynt försök att skapa sådan ansvarighet genom straffrätten i stället.

Inte ens nämnden var enig: två ledamöter reserverade sig mot 2023 års beslut att häva vårdordern. Reserveringen ingår nu i bevisningen. De tre barnen återfördes till förhållanden som åklagaren bedömer innebar allvarlig risk, på grundval av ett beslutsunderlag som beskrivs som behäftat med väsentliga brister.

Rättegången kommer att visa om straffrätten kan nå dem som fattar tvångsvårdsbeslut – eller om ansvaret, som i nästan alla tidigare fall, stannar vid ärendemappen. För svenska föräldrar som setts på i decennier hur staten griper in i deras familjer utan att någon ansvarig någonsin ställs till svars är frågan desto viktigare: om tjänstemän och politiker nu kan dömas för vårdslösa LVU-beslut förändras incitamenten i hela systemet. Blir det ett nollresultat bekräftas bara det gamla mönstret – att makten över andras barn är den enda offentliga makt som aldrig behöver räkenskap.