Kinas ekonomi växer - bättre än väntat tack vare exportboom

Kinas ekonomi växte 4,5 procent mellan juli och september, enligt landets statistikbyrå, vilket översteg prognoserna och var en uppgång från andra kvartalets 4,3 procent. Siffran bars upp av exporten, som sköt i höjden med över en tredjedel i september tack vare leveranser av elektronik kopplad till den globala utbyggnaden av artificiell intelligens.

Sammansättningen är viktigare än rubriksiffran. Tillverkningsindustrin växte 6,0 procent i september, driven av exportefterfrågan på elektronik, AI-relaterad utrustning och bilar, enligt Duncan Wrigley, chefsekonom för Kina vid Pantheon Macroeconomics. Detailhandeln ökade med 1,1 procent, upp från 0,4 procent i augusti — en förbättring som ändå innebär att konsumtionen växer i en femtedel av industrins takt. Industriproduktionen steg 5,5 procent, hjälpt av att kolgruvor återupptog verksamheten efter de säkerhetsinspektioner som en allvarlig olycka föranledde. Fastighetsinvesteringarna föll 20,6 procent under årets nio första månader, och investeringarna i fasta tillgångar sjönk 7,2 procent. Analytiker på ABN Amro menar att uppgången främst förklaras av exportstyrkan från den globala AI- och teknikboom som mer än uppväger belastningen från Iran-konflikten och den fortsatta svagheten i den inhemska efterfrågan.

Resultatet gör att Peking klarar sin tillväxtmålsättning för 2026 på 4,5 till 5 procent utan ytterligare stimulansåtgärder. Wrigley räknar med att beslutsfattarna drar slutsatsen att deras insatser för att stabilisera tillväxten under tredje kvartalet lyckades. Den högteknologiska tillverkningen fortsätter att överträffa de traditionella sektorerna i takt med att Kina klättrar uppför mervädesstege — medan den inhemske konsumenten står vid sidan av.

Här ligger den intressanta frågan. Industrivinsterna från AI-utbyggnaden — servrarna, elektroniken, utrustningen som datacenteroperatörer utomlands beställer — hamnar i kinesiska fabriker. Tillväxten på 4,6 procent under årets nio första månader kom samtidigt som fastighetsinvesteringarna sjönk med en femtedel och landets egna hushåll knappt ökade sin konsumtion alls. Det är ingen slump utan ett medvetet val: den kinesiska modellen kanaliserar kapital och politisk uppmärksamhet till produktion medan hushållen lämnas att spara. Statens incitament belönar imponerande produktionssiffror, inte nöjda konsumenter.

För Europa är det här inte ett framför allt beundransvärt fenomen utan ett praktiskt problem. Den kinesiska industrin lever i praktiken på västerländsk efterfrågan — europeiska konsumenter och företag finansierar en tillväxtmodell som ger allt tillbaka i form av konkurrens mot Europas egen industri. Att septembermånadens skillnad mellan fabrikstillväxt på 5,5 procent och konsumtionstillväxt på 1,1 procent "korsade en gräns", som artikeln formulerar det, betyder i klartext att överskottet säljs utomlands. En ekonomi av den storleken som systematiskt exporterar sitt överskott och undertrycker sin egen efterfrågan skapar obalanser som någon annan får betala för. Frågan är bara hur länge Europa accepterar att vara den någonet.

I september tillverkade kinesiska fabriker 5,5 procent mer än ett år tidigare, och kinesiska konsumenter köpte 1,1 procent mer. Skillnaden mellan de två siffrorna stannade inte i landet.