Utländska medborgare fick 3,7 miljoner nya brittiska jobb sedan 2014

Storbritanniens arbetsmarknad växte kraftigt mellan 2014 och slutet av 2025 — lönesystemet (payroll) tillförde runt 3,7 miljoner jobb. Men av dem gick bara cirka 734 000 till brittiska medborgare, unggarna en av fem. Samtidigt tog medborgare utanför EU omkring 2,5 miljoner av jobben och EU-medborgare ytterligare 408 000. Det framgår av en analys av skattemyndigheten HMRC:s uppgifter som tankesmedjan Centre for Social Justice presenterade i tisdags i en rapport på 250 sidor med titeln "State of Dependency".

Britter innehar fortfarande flertalet av de jobb som finns — 25,6 miljoner av 32 miljoner löneanställda i december 2025 — men tillväxten gick till andra. Sedan januari 2020 har löneanställda utanför EU ökat i samtliga tolv brittiska regioner och nationsdelar, medan brittisk sysselsättning minskade i nio av dem. London vann 465 200 jobb tillsatta med icke-EU-medborgare och förlorade 26 500 brittiska; Skottland tappade 53 000 brittiska jobb men fick 130 200 nya tillsatta med utomeuropeisk bakgrund. Mer än fyra femtedelar av den icke-EU-drivna jobbtillväxten etter 2014 kom under de senaste sex åren.

Fyra sektorer står för ungefär två tredjedelar av ökningen: vård och socialtjänst (29 procent), förvaltnings- och stödtjänster, hotell och restaurang, samt grossist- och detaljhandel. Vårdsystemet var den stora instoppet — 57 700 undersköterskor och vårdbiträden fick kompetensarbetarvisum under året fram till mars 2023, och Migration Observatory uppskattar att 99 procent av de sponsrade vårdbearbetare 2022 kom från länder utanför EU.

Rapporten inleder tankesmedjans utredning "Welfare 2030", ledd av tidigare arbets- och pensionsminister Iain Duncan Smith. Där konstateras att 6,7 miljoner vuxna i arbetsför ålder — en av sexton — tar emot minst ett arbetslöshetsstöd. Antalet mottagare steg med 2,3 miljoner mellan februari 2020 och november 2025. Stöden till personer i arbetsför ålder beräknas kosta 136,1 miljarder pund budgetåret 2026/27, en real ökning med omkring 50 miljarder sedan 2019/20. En sifferuppskattning från CSJ sätter utbetalda bidrag och allmänna pensioner till vuxna utan brittiskt medborgarskap på ungefär 23 miljarder pund per år, inklusive 1,3 miljoner utländska medborgare på Universal Credit. Siffran bygger på data från DWP, HMRC och inrikesdepartementet i kombination med undersökningsantaganden — inte officiell statistik — och ligger långt över de 7,6 miljarder ett tidigare enkelårsförsök av myndighetsdata gav.

Inflödet avtar nu: Statistikkontoret ONS anger nettomigration till 171 000 för 2025, ned från 331 000 året innan, och arbetsrelaterad invandring från länder utanför EU föll med 47 procent sedan ministrarna stängde vägen för utländska vårdbearbetare. Lönedata sträcker sig till december 2025 och mäter alltså vågen, inte effekterna av de skärpningar som kom efteråt. Daily Mail uppger med hänvisning till officiella siffror att ändå åtminstone 200 000 personer beviljats uppehållsrätt sedan Labor lovat skärpa migrationsreglerna.

Ska man förstå politkernas incitament i detta är sistnämnda punkten nyckeln. Den reala BNP växte 26 procent mellan 2006 och 2025; per invånare bara 10 procent. CSJ kallar skillnaden "human quantitative easing" — man importerar arbetare för att lyfta sifferhuvudet. Och eftersom officiella finansprognoser bara sträcker sig fem år hinner man bokföra den nye arbetarens tidiga skatteintäkter, medan pensions- och välfärdskostnaderna som följer hamnar utanför horisonten. Kostnaden skjuts på framtida regeringar — och skattebetalare. Det är samma logik som gör att massinvandring till Västvärlden i grunden är ett statligt, skattefinansierat program: utan statliga subventioner, bidrag och tillhandahållen vårdbemanning vore inflödet en smal ström av yrkesverksamma som bär sina egna kostnader.

Rapporten kartlägger också 3 369 grannskap där mottagare av bidrag utgör mer än hälften av befolkningen i arbetsför ålder. Där lever nästan 900 000 människor.