Expedition till Nikumaroro ger inga bevis för Amelia Earharts flygplan

Bilder

×

A wide landscape view of the open ocean with a ship in the side of the frame. nbcnews.com

Amelia Earhart and her navigator, Fred Noonan, disappeared in their Lockheed Electra 10-E while on a journey around the world.Purdue University nbcnews.com

newsweek.com

FILE - In this June 26, 1928, file photo, American aviatrix Amelia Earhart poses with flowers as she arrives in Southampton, England, Britain, after her transatlantic flight on the "Friendship" from Burry Point, Wales. Robert Ballard, who discovered the Titanic, and a National Geographic expedition will search for Earhart's plane in August 2019 near a Pacific Ocean atoll named Nikumaroro, part of the Phoenix Islands. (AP Photo, File) newsweek.com

Satellite image showing anomaly known as the Taraia Object newsweek.com

‹ ›

En av havens stora gåtor får förblir oupplöst, åtminstone för denna gång. Expeditionen som i veckan reste till Nikumaroro-atollen i Stilla havet för att undersöka det mest lovande spåret i den 89 år långa jakten på Amelia Earharts försvunna flygplan återvände utan några entydiga bevis. Det så kallade Taraia-objektet — en anomali som först upptäcktes i satellitbilder 2020 — visade sig sannolikt vara en samling stora träd som spolats ashore på en sandrevel. Den reflekterande yta som länge närt teorin om ett vrak var i själva verket ett lager kolsyrat sediment, inte metall.

Forskarna från Archaeological Legacy Institute och Purdue University seglade fem dygn från Tarawa i Kiribati för att nå platsen. Vid ankomsten hade stora delar av resterna redan fragmenterats och sköljts bort, och återstod bara ett Y-format stycke som utgjorde en bråkdel av anomaliens ursprungliga storlek. "Vi uppnådde vårt mål att avgöra vad Taraia-objektet var", sade Rick Pettigrew, institutets chef — en formulering som förvisso är korrekt, men som också sammanfattar ett sökande som i princip alltid misslyckats med att hitta själva flygplanet.

Earhart och hennes navigatör Fred Noonan försvann den 2 juli 1937 under den cirka 4 100 kilometer långa flygningen från Lae i Papua Nya Guinea till Howland-ön, där kustbevakningsfartyget Itasca var stationerat för att leda dem in. Radokontakten bröts, den omfattande eftersökning som den amerikanska flottan och kustbevakningen genomförde gav inga bekräftade spår, och gåtan har levat vidare sedan dess. Nikumaroro, då kallat Gardner Island, är kärnan i den så kallade skeppsbruten-hypotesen: att paret landade på atollens rev och överlevde där en tid. Expeditionen hävdar att resultaten starkt stödjer den teorin och pekar på föremål som hittats på ön genom åren — glasflaskor från 1930-talet, en damms sminkask och, från denna resa, en stålrör på knappt 80 centimeter som drogs upp från lagunen och nu ska undersökas vidare.

Värt att notera är att denna jakt drivs av privata medel, inte av statliga kassor. Pettigrew tackade i sitt uttalande "de privata donatorer som delade vår vision och gjorde resan möjlig". Det är ingen tillfällighet. Den amerikanska staten lade ned sitt eget sökande för åttioåtta år sedan, när kostnaderna började överstiga värdet av svaret. Det är det klassiska mönstret: staten avslutar projekt när de blir kostsamma och resultatlösa, medan privata entusiaster — som själva bär kostnaden — fortsätter. Man behöver inte dela övertygelsen om att gåtan går att lösa för att se skillnaden i incitamentsstruktur. Den som betalar med egna medel har skäl att faktiskt leverera resultat; den som betalar med skattemedel har främst skäl att markera att man handlade.

Steve Schultz, jurist vid Purdue och del av expeditionen, sammanfattade den drivkraften: "Amelia Earhart gav aldrig upp — hon fortsatte att pressa gränser och flyga in i det okända. Samma eld driver vårt sökande. Hon fortsatte flyga, och vi kommer att fortsätta söka."

Åttioåtta år har gått sedan Earhart och Noonan försvann. Stålröret ska nu analyseras vidare. Gåtan består — men den vårdas numera av dem som är beredda att betala för den själva, inte av myndigheter som för länge sedan bokförde ärendet som avslutat.