65 brittiska börsbolag utfärdar vinstvarningar på ett kvartal

Sexton brittiska börsbolag... nej, sextiofem. Det är antalet vinstvarningar som gavs under tredje kvartalet i Storbritannien, enligt rådgivningsfirman EY. Det är den högsta kvartalsiffran på nästan två år, en uppgång från 59 föregående kvartal och strax under rekordnivån 71 i slutet av 2024. En av sex börsnoterade bolag har utfärdat minst en varning under det senaste året.

Tidpunkten är talande. Varningarna kom mindre än två veckor före höstbudgeten, den första sedan Andy Burnham blev premiärminister. Och orsakerna pekar inte på en vanlig konjunkturnedgång. Politiska förändringar och geopolitisk osäkerhet nämndes i 54 procent av varningarna, som den vanligaste faktorn. 38 procent hänvisade särskilt till konflikten i Mellanöstern och 35 procent till stigande kostnader.

Jo Robinson, partner på EY-Parthenon och ansvarig för omstruktureringsverksamheten i Storbritannien, konstaterar att vinstvarningar förr klusterade kring budgetar och val, men nu har blivit ett stående inslag i statistiken. Hennes diagnos är att det rör sig om något annat än en traditionell ekonomisk cykel. Efterkrigstidens mönster av efterfrågedrivna boomer och krascher har sedan pandemin ersatts av störningar på utbudssidan — brist på arbetskraft och material, energichocker och tullar — som ingen kvartalsprognos kan ta höjd för.

Handelssektorn visar utvecklingen som i ett förstoringsglas. Vinstvarningar bland noterade detaljhandlare mer än fördubblades under andra kvartalet, när konsumenterna drog ner på konsumtionen samtidigt som arbetskostnaderna steg. Samma kläm syns i de rekordhöga hyrorna i London och i den blygsamma BNP-tillväxten på 0,1 procent som månadens övriga siffror visade.

Siffran 65 är egentligen mindre intressant än mekanismen bakom den. Ett företag kan inte prissätta en skattehöjning vars utformning är okänd. Därför väljer bolagen att i förväg meddela svagare resultat för att hantera marknadens förväntningar — vilket betyder att budgetens innehåll redan är inprisat innan någon läst den. Det är en klassisk incitamentskedja: när staten skapar långvarig osäkerhet om skatteuttaget överlåter den i praktiken risken på företagen, som tvingas agera försiktigt, skjuta upp investeringar och varna aktieägarna i förväg. Branschorganisationer har uppmanat regeringen att framför allt inte höja företagsskatterna, med hänvisning till de kostnadspåslag som tidigare budgetar redan medfört.

EY:s egen slutsats är att takten i politiska förändringar har gjort prognoser, investeringar och kapitalallokering svårare för bolag som i övrigt visat sig anpassningsbara. Det är en precis beskrivning av vad som händer när politiken blir den dominerande osäkerhetskällan i ekonomin: inte marknadens fel, utan statens.

Sextiofem bolag bad marknaden att sänka sina förväntningar under ett enda kvartal — nio dagar innan skattministern hunnit säga ett ord. Det säger mer om brittisk näringslivs realpolitik än något budgettal kommer att göra.