Brittiska stålverk betalar nästan 30 pund mer per megawattimme än franska konkurrenter
Största gapet på tre år enligt branschorganisationen UK Steel, medan regeringen lovar reindustrialisering nio dagar innan höstbudgeten, priset sätts av gas även när elen kommer från vind och sol
Bilder
British Steel’s Scunthorpe works. Analysts blame the UK’s high electricity prices on its reliance on gas for power generation. Photograph: Ian Forsyth/Getty Images
theguardian.com
Brittiska stålproducenter betalar nu nästan 30 pund mer per megawattimme för el än sina franska kollegor — största skillnaden på tre år, enligt branschorganisationen UK Steel. Siffran presenteras nio dagar innan höstbudgeten, medan regeringen samtidigt lovar återindustrialisering och stöd till över 100 000 arbetare i åtta tillväxtsektorer.
Skillnaden mot Frankrike hade minskat till 18 pund per megawattimme förra året, efter att de flesta politikskapat kostnader på tung industris elräkningar avskaffats under Keir Starmer. Sedan har gapet vidgats igen, delvis drivet av den globala gasprishöjning som följde på USA:s och Israels krig mot Iran och stängningen av Hormuzsundet. År 2022, när Rysslands invasion av Ukraina kastade om gasmarknaden, nådde skillnaden 153 pund per megawattimme; mot Tyskland ligger den nu på omkring 12 pund.
Det strukturella problemet är äldre än något krig. Brittiska elpriser styrs av grossistpriset på gas, även när kraften kommer från vind eller sol, eftersom gaseldad produktion fortfarande är den marginella källan. Frankrikes priser förankras av kärnkraftsflottan. Varje geopolitisk chock på gasmarknaden slår alltså direkt in i kostnaderna för en industri som regeringen själv förklarat strategiskt avgörande — och vars export till omkring 75 procent går till EU, till ett värde av ungefär 3 miljarder pund per år.
Peter Brennan, vd för UK Steel, menar att brittiska producenter tvingas tävla med en hand bunden på ryggen. Han föreslår ett tak där staten betalar mellanskillnaden när priset passerar en tröskel och tar emot betalningar när det sjunker under den — uppskattat till cirka 51 miljoner pund per år. Andy Burnham, som gjort återindustrialisering till sitt hjärteprojekt, räknar elpriserna bland de största hindren.
Men taket botar symptomen medan orsaken lämnas orörd: en marknadsdesign som låter en globalt volatil råvara bestämma priset på varje kilowattimme. Samtidigt förbereder finansministeriet en budget som näringslivsorganisationerna framför allt bett inte ska höja företagsskatterna.
Ungefär 3 miljarder pund stål korsar Kanalen varje år, producerat av företag som betalar nästan 30 pund mer per megawattimme än de franska verk som de ska konkurrera mot.