Irland utvisar 24 rumänska medborgare med charterplan från Dublin till Bukarest

Irland har utvisat tjugo fyra rumänska medborgare med ett charterplan från Dublin Airport. Utvisningarna grundas på brottslighet och genomdrivs enligt det fri rörlighetsdirektiv som reglerar EU-medborgares rätt att vistas i andra medlemsstater. Planet startade klockan 16.25 och har sedan landat i Bukarest. Operationen kostade 182 270 euro.

Justitieminister Jim O'Callaghan uppgav att männen, i åldrarna 24 till 57 år, tappat rätten till fri rörlighet eftersom deras brottslighet innebär att de inte längre kan åtnjuta det han kallade en "privilegium". "Att begränsa europeiska medborgares rörlighet är inte ett beslut jag fattar lättvindigt, men det måste bli konsekvenser", sade han. Samtliga har fått inreseförbud på upp till tio år. Arton av männen hämtades direkt ur det irländska kriminalvårdens förvar; de övriga sex greps och hölls häktade på olika platser i landet innan avresan.

Operationen leddes av den nationella invandrande polisenheten, med poliser, sjukvårdspersonal, tolkar och en observatör för mänskliga rättigheter ombord. O'Callaghan framställde charterplanet som bevis på att han menar allvar: "Jag kommer att agera om våra lagar inte efterlevs, och det inkluderar att genomdriva utvisningsbeslut mot personer som utgör en fara för allmänheten."

Det intressanta här är inte själva utvisningen utan vad den avslöjar om maktfördelningen inom unionen. Maskineriet som byggts för att utvisa medborgare från tredjeländer fungerar alltså lika bra på unionsmedborgare. Fri rörlighet, den fördragfästa rätt som är grunden för den inre marknaden, visar sig vila på nationellt godtycke i det ögonblick en medlemsstat bedömer att en medborgares meriter gör att rätten förlorats — och direktivet lämnar över till staten att definia var tröskeln går.

Brussels retorik om en europeisk identitet och ömsesidigt förtroende mellan medlemsstater krockar här med verkligheten: när kostnaden för andras medborgares brottslighet landar på den nationella statskassan, som i det irländska fallet med ett utvisningsplan på nästan 200 000 euro, väljer regeringarna handling framför princip. Irland har nu visat att ett charterplan och ett tioårigt inreseförbud ligger inom en ministers räckvidd — helt inom EU-rättens ramar.