Bränderna ökar i regnskogarna vid Kongofloden

Bränderna ökar i Afrikas tropiska skogar. En analys från Greenpeace Global Mapping Hub, som modellerat satellitdetekterade brandhärdar mellan 2001 och 2025, visar betydligt fler områden med ökande brandaktivitet än med minskande. I Kongo-Kinshasa, som omfattar ungefär 60 procent av Kongobäckenets skogar, uppvisar cirka en tredjedel av landet en tydlig ökning när ytan delas in i celler på 100 kvadratkilometer. En del av bränningen sker utanför skogsmark, men större delen inuti den.

Kongobäckenet är världens bäst bevarade stora regnskog och det största kvarvarande nettokolsänket i tropikerna. Mellan 2015 och 2024 tog det upp i genomsnitt 160 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, ungefär Nigerias utsläpp. Jean Bakouma, landschef för World Resources Institute i Kongo-Brazzaville, konstaterar att skogsförlusten i delar av bäckenet förblivit "besvärande konsekvent" och att elden spelar en allt större roll. När orörd ursprungsskog och torvmark brinner följer det lagrade kolet med upp i luften, och bäckenet riskerar att slå om från kolsänka till kolkälla.

Västafrikas guineanska skog har redan förlorat omkring 90 procent av sin ursprungliga utsträckning genom avverkning, jordbruk, gruvdrift och klimatförändringar. I Liberia och Guinea, som hyser de sista betydande resterna, är det fler celler med ökande bränder än med minskande. Ett potentiellt rekordbrytande El Niño väcker dessutom oro för extremt väder ända fram till 2027.

Obalansen är geografisk. Bränderna koncentreras dit där insatserna är tunnast. Nedskärningar i bistånd från USA och andra givare hotar nu finansieringen av såväl klimatforskning som de brandbekämpningsprogram som överhuvudtaget existerar. Det är ett mönster som borde bekymra även den som är misstänksam mot storskalig biståndsbyråkrati: när pengarna försvinner finns ingen privat aktör redo att ta över, eftersom kostnaderna för skogsbränder i Kongo aldrig skulle bäras av dem som drar nytta av skogens kol. Marknadslösningen finns inte på plats, och staten som fanns där har lagts ner.

Boreala skogar får rubrikerna och forskningsstationerna. Kongos bränder räknas från omloppsbana, med en markverifierad data som är betydligt glesare än den skog som dominerar den globala koldokföringen. Kamerun noterade sin högsta skogsförlust 2025, Kongo-Kinshasa 2024. Satelliterna som upptäckte det betalades av någon annanstans.

Det är värt att notera vem som betalar: USA:s och Europas rymdorganisationer, med skattepengar från länder vars medborgare sällan får något i gengäld utöver rapporter. Samtidigt som Washington skär ner biståndet driver USA en utrikespolitik som historiskt har undergrävt europeiska intressen i Afrika. Den europeiska unionen, som faktiskt gränsar till problemet via sina forna koloniala band och har ett direkt eget intresse av stabila kolssänkor, gör förvånansvärt lite. Kanske är det dags att den som är beroende av skogen också betalar för att övervaka den — helst genom riktade, granskningsbara avtal i stället för obegränsade biståndsposter som försvinner i byråkratin.