USA flyttar MQ-9 Reaper-dronare till Colombia och Ecuador

Pentagon flyttar nu MQ-9 Reaper-drönare till Colombia och Ecuador, uppger New York Times. Två Reapere opererar redan i Ecuador, och colombianska myndigheter har redovisat planer på att ta emot ytterligare tre. Flygplanen överförs från Afrika, där kontraterrorismuppdragen avvecklas, till en kontinent där den amerikanska militären hittills saknat varaktig drönarnärvaro.

Överföringarna följer på ett år av utökad gemensam militär verksamhet mellan Washington och dess sydamerikanska samarbetspartners. Ecuadors president Daniel Noboa blev i år den första regionale ledaren som tillät gemensamma militära operationer med USA på sitt territorium — ett beslut som väckt uppmärksamhet eftersom Ecuadors grundlag förbjuder utländska militärbaser, ett förbud som väljarna bekräftade i en folkomröstning förra året. Grundlagen tycker tydligen inte presidenten om; den hindrar honom bara tills vidare. Colombias nye högerpresident Abelardo De La Espriella har inlett en aggressiv militär kampanj mot ledare för grupper som sägs stå bakom kokainhandeln, och båda länderna samarbetar nu med amerikanska styrkor mot vad myndigheterna kallar narkoterroristiska grupper.

Den troliga uppgiften är underrättelseinhämtning, övervakning och spaning: att spåra kartelledare och förbereda markanfall. Den juridiska ramen är inte en detalj — narkotikabekämpning ger bredare befogenheter än kontrainsurgens, och Vita huset har redan pekat ut Maduroregimen i Venezuela som mål för påtryckningskampanjer. Kongressen har i praktiken hållit sig borta från debatten. Det är ett mönster europeiska länder känner igen: militära åtaganden byggs ut steg för steg genom beslut som ingen vald församling röstat om, tills det som började som spaningsflygning plötsligt är ett krig.

Bakgrunden är en politisk sväng åt höger i Sydamerika. I Brasilien går det senare denna månad en andra omgång mellan högerkandidaten Flávio Bolsonaro och sittande president Luiz Inácio Lula da Silva. Washington exploterar gärna en sådan omflygning — inte för Sydamerikas skull, utan för sitt eget. Ur europeiskt perspektiv är det värt att notera hur USA rutinmässigt behandlar andra staters suveränitet som en förhandlingsfråga: grundlagsbegränsningar i Ecuador, nationell självbestämmande i Latinamerika, europeiska intressen i energi- och säkerhetsfrågor. Mönstret är detsamma överallt — amerikanska strategiska behov går före.

Flottan som nu ställs om är för övrigt försvagad. Minst 45 Reapere, ungefär en fjärdedel av den amerikanska inventariet, ska ha gått förlorade i konflikten med Iran. En drönarstyrka som är en fjärdedel mindre än för ett år sedan ska nu sträckas ut över ytterligare ett halvklot. Och flygplanens egentliga destination står oskriven i flygplanen: operationen mot Venezuela. Det är den logiska slutpunkten i en utveckling där varje enskilt steg framställts som begränsat och tillfälligt — precis som alla krig i Latinamerikas och Mellanösterns moderna historia en gång beskrevs av dem som startade dem.