Meta stryker klausul som gav bolaget rätt att skrapa utgivares webbsidor för att träna AI
Språkändringen upptäcktes av externa jurister och togs bort i tysthet, Metas villkor skrevs alltså om två gånger för att enligt bolaget själv säga exakt samma sak
Bilder
Image Credits:picture alliance / Contributor / Getty Images
techcrunch.com
techcrunch.com
The Anthropic logo is displayed on the screen of a smartphone with the company's branding in the background.
techcrunch.com
techcrunch.com
Meta har tagit bort en formulering i sina kommersiella användarvillkor som juridiska experter menade kunde ge företaget rätt att hämta innehåll från webbplatser som tillhör alla utgivare med ett Meta-företagskonto — och använda det för att träna sina AI-modeller. Förändringen uppmärksammades av The Verge efter att jurister som anlitats av Nieman Lab slagit larm om språkbruket.
De uppdaterade villkoren stadfäste att Meta kunde "använda allt innehåll från [ett företagskontos] domäner, webbsidor eller webbadresser för att tillhandahålla, utveckla, förbättra, forska kring, träna och bevara integriteten hos" Metas produkter och tjänster. Experterna beskrev det som en "anmärkningsvärd klausul" — en vida räckande licens gömd i standardtext som de flesta företag accepterar utan att läsa. Nieman Labs jurister tolkade den som tillstånd att hämta data från vilken utgivare som helst med ett Meta-företagskonto, en användning som företaget annars tvingats försvara i domstol. Meta vann förra året en uppmärksammad upphovsrättsprocess om sina träningsdata, medan andra stämningar mot AI-bolag, bland dem Meta, fortlöper.
En talesperson för Meta försäkrade att villkoren aldrig speglade någon förändring i hur företaget söker av webben. "Vi har hört er och vill förtydliga: sökvillkoren vi samlade gällde endast våra annonser och affärsprodukter, och det har vi nu klargjort i villkoren själva", skrev bolaget, och tillade att ändringen "inte förändrar hur Meta använder sökrobotar".
Men det är själva förloppet som är berättelsen. Språkbruket dök upp utan tillkännagivande, upptäcktes av externa jurister snarare än av Meta, och togs bort på samma sätt. En utgivare som inte läste de kommersiella villkoren under perioden har inget sätt att veta vad den godkänt — eller att den överhuvudtaget godkänt något. Reglerna för hur utgivares innehåll hamnar i Metas modeller ändrades inte genom något policybeslut utan genom tyst redigering, två gånger, i dokument som få kontoinnehavare öppnar.
Detta är mönstret hos plattformsjätte som vuxit sig systemrelevant: villkoren är inte en förhandling utan ett enväldigt standardavtal, där kostnaden för att läsa och förstå ligger på den enskilda användaren medan makten att skriva om ligger på bolaget. Att Meta hävdar att ingenting ändrats — och samtidigt skrivit om villkoren två gånger för att säga detsamma — är en förklaring som mest av allt visar varför sådana dokument inte bör ges förtroende utöver vad en domstol tvingar fram.