Sjuksköterska förlamades av AstraZenecas vaccin i brittisk prövning

Sjuksköterskan Marie-Claire Hoyle, nätverksansvarig vid Englands hälsovård för smittsamma sjukdomar med hög konsekvensnivå, anmälde sig frivilligt till Astras Zenecas vaccinstudie mot covid-19 år 2020. Två veckor efter sin andra dos drabbades hon av tvärgående ryggmärgsinflammation: hon förlorade användningen av händerna och blev domad från nyckelbenet till låret. Hennes fall pausade den globala studien medan utredarna prövade om vaccinet kunde vara orsaken. De slutsatsen blev att det var det.

Brittiska ersättningssystemet för vaccinskador, VDPS, höll med: vaccinet hade orsakat hennes tillstånd. Trots det vägrade man betala ut den engångsersättning på 120 000 pund, cirka 1,5 miljoner kronor, som systemet föreskriver — eftersom hennes funktionsnedsättning hade förbättrats och därmed sjunkit under systemets stelbenta tröskel på 60 procent livslång funktionsnedsättning. "Du är inte det nu, så du behöver inte ersättningen", fick hon höra. Hennes magnetkameraundersökning visar fortfarande bestående ryggmärgsskada; hon har svagt grepp, tappar saker ständigt och lever med nervsmärta som hon säger sig aldrig bli av med. Ett uppgörelsebelopp i den höga femsiffriga nivån från Oxfords universitet, som drev studien, tycks inte ha varit belagt med något sådant funktionshinder-krav.

Mönstret är strukturellt, inte en tillfällighet. Tillverkarna åtnjöt omfattande immunitet under utrullningen; staten bar den kvarvarande risken genom VDPS — och formulerade villkoren så att nästan ingen får ut något. Fram till den 30 juni 2026 hade över 24 260 covidrelaterade ansökningar inkommit till systemet. Endast 264 ledde till utbetalning — drygt en procent. Ungefär 580 till 603 ansökningar hade fått orsakssamband godkänt av medicinska bedömare men underkändes ändå på 60-procentskravet. Människor med konstaterade vaccinskador står alltså utan ersättning, trots att staten själv erkänner orsakssambandet.

Detta är klassisk statlig incitamentsarkitektur. Ett privat företag som bar sina egna kostnader skulle aldrig kunna skriva ett avtal där betalningsplikt uppstår men nästan aldrig utlöses. Staten kan, eftersom risken laddas över på skattebetalarna och på de skadelidande själva — och eftersom ingen inom förvaltningen lider konsekvenserna av avslagna ansökningar. Tröskeln på 60 procent är inte en olyckshändelse utan ett sätt att hålla utbetalningarna nere.

Baronessan Halletts utredning om pandemin, modul 4, som publicerades i april 2026, kallade systemet "otillräckligt stödjande" och rekommenderade att tröskeln avskaffades eller mjukades upp, att ersättningarna differentierades efter skadans grad och att beloppet höjdes till över 200 000 pund i linje med inflationen. Regeringens svar kom den 16 oktober 2026: man accepterade behovet av reform, lovade en översyn för att göra systemet "ändamålsenligt" — och noterade samtidigt farhågor om administrationskostnader. Hoyle, mor till tre barn som senare lät vaccinera sitt yngsta och fortfarande stödjer vaccination i princip, vill ha det utredningen begärde: ersättningar skalade efter den faktiska kvarvarande skadan i stället för ett allt-eller-inget-system.

AstraZeneca drog tillbaka sitt vaccin Vaxzevria världen över år 2024, med hänvisning till kommersiella skäl och uppdaterade formuleringar. Brittiska register räknar 445 bekräftade fall av vaccininducerad trombos med trombocytopeni och 81 dödsfall.