Hälften av Obama Foundations anställda tjänar över 100 000 dollar

Obama-stiftelsen betade förra året 172 av sina 342 anställda mer än 100 000 dollar, enligt stiftelsens skattedeklaration för 2025 — ungefär hälften av löneutbetalningarna gick till personer med sjusiffriga inkomster. Vd Valerie Jarrett, som lett stiftelsen sedan 2021, fick 771 000 dollar. Siffrorna rapporterades först av Fox News Digital.

Halvmiljonklassen är väl tilltagen med Obama-veteraner. Christina Tchen, tidigare stabschef för Michelle Obama, fick omkring 431 000 dollar; Michael Strautmanis, tidigare medarbetare i kampanj- och Vita huset, omkring 404 000; Laura Lucas Magnuson, tidigare kommunikationsansvarig i Vita huset, omkring 396 000; och Robbin Cohen, tidigare fastighetschef för familjen Pritzker, omkring 666 000. Ammar Rizki, tidigare ekonomichef i Cook County, fick omkring 400 000 dollar.

Jämfört med tidigare presidenters stiftelser är siffrorna anmärkningsvärda. Bland de ideella presidentstiftelserna från Jimmy Carter till George W. Bush låg andelen anställda över 100 000 dollar på ungefär 25 procent eller lägre, med Bush-stiftelsen som undantag på 37 procent. Jarretts lön är jämförbar med vd:n för Reagan-stiftelsens 735 000 dollar — en tjänst som också innefattar att driva ett presidentbibliotek — och väl över den halvmiljonnivå som är typisk för de övriga. Brian Mittendorf, redovisningsprofessor vid Ohio State University som studerar ideella organisationers ekonomi, sade att stiftelsens andel högavlönade var "klart högre än hos en genomsnittlig ideell organisation", samtidigt som han noterade att en tankesmedja skiljer sig från ett lokalt matutdelningskontor. Stiftelsens kommunikationschef Emily Bittner svarade: "Stiftelsen betalar våra anställda löner som är konkurrenskraftiga på marknaden." Skattedeklarationen redovisar 342 anställda; enligt Bittner är personalstyrkan globalt över 500.

Medan toppen belönas rikligt är personalen på golvet på väg att organisera sig. Stiftelseanställda driver frågan om facklig anslutning med hänvisning till försämrade förmåner, ökande arbetsbörda och "försvårande arbetsförhållanden" som fått erfarna kollegor att lämna. I ett offentligt brev skriver de: "Medan arbetsbördan ökar har vi sett våra förmåner inskränkas och stödet från ledningen vara minimalt."

Lönelistans topp vilar på ett eget byggnadsprojekt: Obamas presidentcenter på Chicagos södra sida har nu passerat en miljard dollar, nästan tre gånger den ursprungliga kostnadsuppskattningen.

Det finns en viss ironi i att en stiftelse byggd kring budskapet om gemenskap och medborgardeltagande nu hanterar en intern konflikt om löner och förmåner. Men mönstret är välkänt: ideella organisationer lever under andra incitament än privata företag. De ansvarar inför ingen kund och ingen ägare, och ledningens lön bestäms till stor del av styrelser med nära band till ledningen själv. Att högavlönade politiska veteraner återförenas i en välbärgad stiftelse är knappast en slump — nätverket är själva produkten, och betalningsviljan finns där. Frågan är bara vem som i så fall håller reda på kostnaderna, när de som bär dem är de anställda som nu kräver facklig organisering.