Privat tandvårdskedja öppnar akuttandvård i Sundsvall på eget initiativ utan regionuppdrag

En privat tandvårdskedja öppnar på eget initiativ en akuttandvårdsklinik i Sundsvall, utan uppdrag från regionen. Kliniken träder in i tomrummet efter att den regiondrivna Tandakuten på Folktandvården Centrum tvingades stänga på grund av tandläkarbrist.

Sedan stängningen har akut tandvård i länet fungerat genom ett rullerande schema: olika mottagningar har haft ansvaret olika dagar, och i vissa fall har patienter behövt resa mycket långa sträckor för akut behandling, rapporterar Sundsvalls Tidning. Kedjan har svarat på situationen genom att rekrytera tandläkare från andra delar av Sverige. "Vi gör detta på eget initiativ. Som privat vårdgivare behöver vi ta detta ansvar, eftersom patienttrycket är enormt", säger Assall Delavaran, verkställande direktör för kedjan. "Vi har gjort en enorm insats och fört tandläkare hit norrifån från andra delar av Sverige, och nu kan vi hjälpa till och ta ett stort ansvar."

Skillnaden mellan de två aktörerna är talande. Den offentliga vårdgivaren klarade inte av att bemanna sin akutmottagning, trots tillgång till regionens resurser och skattefinansiering. Den privata aktören öppnade en ny klinik genom att flytta tandläkare över hela landet — och bära kostnaden själv. Det är ett klassiskt mönster: när den som fattar beslutet också får betala priset förser man marknaden. När kostnaden i stället sprids ut på skattebetalare eller, som här, på patienter i akut behov, blir personalbristen någon annans problem.

Under det rullerande schemat landade priset för bristen på den som hade tandvärk. Vilken mottagning som kunde ta emot ett akut fall i länet har hittills avgjorts av vilken veckodag tanden gick av. I kedjans upplägg landar kostnaden i stället på kedjan själv. Hur många tandläkare som tagits norrut och vad öppnandet kostat uppger dock inte reportaget. Däremot står klart att ingen regionalt uppdrag föregick öppningen — det är ett initiativ från marknaden, inte från planeringen.

Det är värt att notera vad detta säger om de offentliga monopolens självbild. Regionen kunde inte bemanna sin akutmottagning, men inga larm hördes om att tillåta eller underlätta privata alternativ förrän en aktör helt enkelt gjorde det själv. I Folkhemmets tandvård har länge antagits att den offentliga sektorn ska stå för grundförsörjningen — men ett löfte om vård utan personal är inget löfte, utan en förvaltningsövring. När statliga och regionalt finansierade system misslyckas med sin kärnuppgift är det privata aktörer som bärandet av kostnaderna tvingar fram lösningar. Frågan är inte om den här modellen är perfekt — ingen vet ännu om kliniken är hållbar på sikt. Frågan är varför det behövde komma från en enskild aktörs egen kassa och inte från en region som i årtionden samlat in skattemedel just för att lösa den här typen av problem.