Japans jordbävningsvarning utlovade magnitud 9,9 — större än något registrerat — och drogs tillbaka efter tolv minuter, den verkliga skalvningen var 6,9 vid Kamtjatkahalvön och kändes inte i Japan, systemet sänder automatiska uppskattningar innan skalvningen når fram och de första siffrorna är vad allmänheten agerar på

Bilder

bnonews.com

Japans meteorologiska verkighet utfärdade i fredags en tidig jordbävningsvarning som uppskattade en magnitud på 9,9 — större än någon jordbävning som någonsin registrerats — för att tolv minuter senare dra tillbaka den. Den verkliga jordbävningen, som mättes av amerikanska USGS till 6,9, skedde nära Rysslands Kamtjatkahalvö och orsakade ingen skakning alls i Japan.

Varningen gick ut vid kvart i ett på fredagen japansk tid och drogs tillbaka 12:48, enligt japanska NHK. Den varnade för kraftig skakning i norra och mellersta Japan, inklusive Tokyo-området. En jordbävning på 9,9 hade överträffat den på 9,5 som drabbade Chile 1960 — den största som hittills registrerats. Inga tsunamivarningar utfärdades.

Japans varningssystem är konstruerat för att köpa sekunder: larmen går ut på de första automatiserade uppskattningarna av jordbävningens storlek, innan skakningarna når fram, eftersom det är dessa första uppskattningar som allmänheten agerar på. I fredags var läge och djup på verkets skärm ungefär rätt — Kurilerna, 140 kilometer ner i undergrunden, mot USGS:s 143. Det var magnituden som sviktade. Skalan är logaritmisk, och de två stegen mellan uppskattade 9,9 och uppmätta 6,9 innebär ungefär 32 000 gånger mer energi — skillnaden mellan den största jordbävning som någonsin registrerats och ett djupt skalv 76 kilometer nordost om Ozernovskij i Ryssland, som ingen i Japan kände av.

Verket uppger att felet kommer att utredas. Den största jordbävning som faktiskt registrerats är fortfarande Chiles 9,5 från 1960. Japans varningssystem utlyste i fredags en större — och tog tillbaka den klockan 12:48.

Att ett av världens mest ansedda tidigvarningssystem kan offentliggöra ett fel av denna storlek är värt att notera. Det handlar inte om konspirationer utan om en klassisk institutionsdynamik: systemet är byggt för att agera snabbt på otillräckliga data, eftersom en sen varning är värdelös och ett falskt larm, visar det sig, bara dras tillbaka utan några konkreta konsekvenser för den som utfärdade det. Kostnaden för fel — panik, avbrutna verksamheter, förtroendeförlust — bärs inte av verkets tjänstemän utan av allmänheten. Ett privat varningsföretag som levde på prenumeranters förtroende skulle tvingas betala ett högre pris för samma misstag. Den japanska staten får i stället ägna sig åt att utreda sig själv, och nästa gång larmet går ut är det oklart om japanerna lyssnar — vilket är den verkliga kostnaden när myndigheter utfärdar larm de inte kan garantera.