Amerikanska företag höll över 350 möten med EU-politiker för att tömma skogslagen

Amerikanska företag och branschorganisationer har haft minst 351 möten med ledamöter i Europaparlamentet och högt uppsatta tjänstemän i EU-kommissionen under två år. Kampanjgruppen Mighty Earth beskriver det som en "ihärdig och aggressiv kampanj" för att urvattna EU:s skogsförordning, skriver Guardian.

Förordningen förbjuder import av nötkreatur, kakao, kaffe, oljepalm, gummi, soja och virke från avskogad mark. När förslaget lades fram kallade den dåvarande miljökommissionären Virginijus Sinkevičius det "det mest ambitiösa lagstiftningsförsöket mot dessa frågor i världen hittills". Sedan dess har genomförandet skjutits upp två gånger, och den ursprungliga idén om en strikt spårning av varornas ursprung har reviderats så kraftigt att några av politikens tidigare anhängare menar att den i praktiken har monterats ner. Det som återstår träder i kraft i december.

Mighty Earth har räknat till 24 stora amerikanska företag, branschföreningar och intresseorganisationer som vid minst 173 tillfällen träffat europaparlamentariker och vid 178 tillfällen höga kommissionstjänstemän mellan juli 2024 och juli 2026. De flitigaste besökarna hos kommissionen var National Alliance of Forest Owners, Advanced Woody Biomass Alliance, US Soybean Export Council, Bunge, Amerikanska handelskammaren i EU och Cargill; Mondelēz bokförde åtta möten, Cargill två och Bunge ett. Påtryckningarna gick även genom kongressen, jordbruksdepartementet, handelsrepresentantens ämbete och Vita huset.

Företagsrepresentanterna förnekar en samordnad kampanj och hävdar att mötena rörde berättigade frågor om genomförandet. Lobbyister från Brasilien och flera EU-länder drev också på för utspädning. Mighty Earths rapport är den mest detaljerade redovisningen hittills av den amerikanska andelen, och gruppen menar att EU behöver större insyn i påtryckningar och bättre tillgång för civilsamhället för att skapa balans.

Det är värt att notera hur mekanismen fungerar. Kommissionen, som ingenjört har utformat en regel som ska gälla hela världens handel, möter ett motpart som bär sina egna kostnader och därför gör sitt hemläxan ordentligt. Amerikanska bolag har pengar, kontakter och en hel statsmaskin i ryggen — och EU:s förvaltning har inget motsvarande incitament att stå emot, eftersom kostnaderna för eftergifterna inte landar hos dem som förhandlar. Resultatet är förutsägbart: två uppskjutna ikraftträdanden och en urvattning som de ursprungliga anhängarna själva beskriver som ett avskaffande.

I juli 2025 träffade Donald Trump kommissionsordförande Ursula von der Leyen på en golfbana i Skottland. Två veckor senare utfärdade parterna ett gemensamt uttalande i vilket kommissionen åtog sig att bemöta "de amerikanska producenternas och exportörernas farhägorna gällande EUDR, i syfte att undvika oskälig påverkan på handeln mellan USA och EU" — och lät samtidigt konstatera att USA "utgör försumbar risk för global avskogning". Mighty Earth påpekar att många av landets största finans- och handelsbolag upprepade gånger kopplats till förstörelsen av Amazonas och liknande ekosystem.

Att kommissionen i samma andetag avskriver ett helt lands roll i avskogningen, som en del av en handelsuppgörelse, säger något om vilka intressen som egentligen väger tyngst i Bryssel. En förordning som kan förhandlas bort på en golfbana är ingen förordning — det är en förhandling om var kostnaderna ska hamna, och de hamnar sällan hos dem som har lobbyister.