Rysk miljardär stämmer gränszeitningen Barents Observer i London
Utgivaren får 35 dagar på sig att svara på 100-sidig stämningsansökan, Norebo-grundaren Vitalij Orlov stämmer redaktör och delägare tillsammans med den norska staten, han är inte själv sanktionerad och nekar i brev till NRK att målet är att tysta tidningen
Närradiokänslan är total: The Barents Observer, en nättidning i Kirkenes alldeles vid ryska gränsen, har 35 dagar på sig att svara på en stämningsansökan på hundra sidor i en londondomstol. Bakom målet står Vitalij Orlov, grundare och störste ägare av Norebo, Rysslands största fiskekoncern. Han stämmer tidningens chefredaktör Thomas Nilsen och medägare Atle Staalesen — tillsammans med den norska staten.
Målet grundas på fem artiklar som tidningen publicerade 2025 och 2026 om de sanktioner som EU och Norge infört mot Norebo, Orlovs huvudverksamhet, och deras verkningar. Enligt EU:s motivering ingår Norebos fiskflotta i en rysk statlig kampanj för "övervakning" och "förberedelse av sabotage" mot militär infrastruktur i Europa. Norge följde EU och stängde sin ekonomiska zon för Norebos fartyg.
Tio norska och internationella medier skrev om Norebo och sanktionerna, bland andra NRK, Dagens Næringsliv och Fiskeribladet. Två av dem fick reaktioner från Orlovs jurister. En stämdes: The Barents Observer, som utger sig i norska, engelska och ryska från yttersta Finnmark.
Orlovs förmögenhet uppskattas av Forbes till 15 miljarder kronor. Han är inte personligen sanktionerad. Han började sin fiskekarriär i Drøbak på 1990-talet och har tidigare haft norskt medborgarskap; numera bor han i Murmansk. Genom sina engelska advokater förnekar han att målet skulle vara ett försök att tysta The Barents Observer. I ett brev på tre sidor till NRK redogör samma advokater för hur han ämnar använda domstolarna för att stoppa sanktionerna mot sitt bolag.
Siffrorna talar sitt språk. En man med femton miljarder i ryggen kan låta londonjurister arbeta i årtionden, medan en gränsnära redaktion med få anställda ska bära sin egen rättskostnad varje månad. Det är den klassiska obalansen: när en enskild aktör bär kostnaden för att granska mäktiga intressen, medan motparten har oändliga resurser, krävs det ett skyddsnät — och det är just därför den norska staten dragits in som medtävlare. Att staten samtidigt är den som införde sanktionerna gör målet till ett dubbelgrepp: det riktar sig både mot granskningen och mot beslutet bakom den.
Fiskeribladet, som hotats med stämning för sin bevakning, har anlitat Jon Wessel-Aas på byrån Glittertind, en av Norges mest framträdande mediejurister.
Stämningsansökan skickades inte med posten. En representant för londonbyrån lämnade den över hand vid redaktionens dörr i Kirkenes.